Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Äfventyrsfärden i Dalarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
länsmansgård uppresas. Det vore, försäkrade han, fråga om att
afhugga hvarje bonde en arm och en fot för att göra
allmogen oduglig till krigstjänst. Redan vore, tillade han, en stor
kostgärd till det främmande folkets underhåll utlyst, hvarom
kunglig skrifvelse oförtöfvadt skulle afgå till Dalarne. Då
sade de uppskrämda dalamännen sins emellan: »Råde Gud,
oss icke ångrar en gång, att vi vedersakade Gustaf Eriksson».
Då Lars Olofsson hörde Gustaf nämnas, frågade han efter
honom och fick till svar: »Han har varit här och tillbjudit
oss sin tjänst, men vi visste icke då, hvad rådligast vore».
Lars uppmanade dem nu att skyndsamt uppsöka och
återkalla honom, »ty», sade han, »nu hafven I behof af den herren,
så framt ej dalkarlarne jämte hela Sveriges innebyggare skola
blifva platt fördärfvade och utödda.»
Kort därefter kom en frälseman vid namn Inge
Mikelsson i Nederby upp till Dalarne samt gaf noga besked om
de blodsdåd, som föröfvats i Stockholm och det öfriga landet.
De gode dalamännen fingo därvid tårar i ögonen, i synnerhet
när de hörde berättas om skändandet af Sten Stures lik
samt om våldet och hotelserna mot Kristina Gyllenstjerna.
Han sade dem desslikes, att mångenstädes vore i skogarne
goda svenska krigsmän, som aldrig gifvit sig under de
danskes regemente ej heller någonsin ämnade gifva sig därunder,
samt att danskarne ej voro mätta på svenskt blod och hade
sin lust däri, att många galgar hängde fulla med svenska män.
En af Kristians parti utrustad skara, 100 man stark, kom
till Rättvik för att eftersätta och gripa Gustaf. Då denna
skara kom, häftigt anrusande utåt sjön, togo sig bönderna för
att klämta med kyrkklockorna, hvilket plägade ske, endast då
någon stor fara var för handen. Det blåste en stark
sunnanvind, som förde klockljudet uppåt de befolkade bygderna.
Bönderna samlade sig nu hastigt i väldiga massor och
drogo till Rättvik. Förföljarne sökte skydd i prästgården, hvars
portar tillslötos. Men bönderna slogo upp portarne med stora
stockar och ville i första förbittringen slå dem alla ihjäl;
många omkommo, några flydde och sökte skydd uppe i
kyrktornet. De öfverlefvande fingo slutligen frid, då de förklarade
sig vilja Gustafs bästa lika väl som dalkarlarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
