Gustaf Vasa ett 400-års-minne / 56 (1896) Author: Otto Sjögren Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppresningens utbredning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Örebro gamla slott.

I Vermland
uppreste sig
allmogen själfmant,
och denna
resning sträckte sig
äfven till
Dalsland; ledare för
densamma var
lagmannen Nils
Olofsson(Vinge).
Öfver allt slogos
de danska
fogderna ihjäl och
folket hyllade
själfmant Gustaf
som sin
höfvidsman.

Till Västergötland utbredde sig resningen äfven, ehuru
den myndige lagmannen Thure Jönsson, hvilken därstädes
rådde, ännu anslöt sig till konung Kristian. I detta landskap
inryckte öfver Tiveden i slutet af maj Nils Olafsson med
några tusen man. Hvar han drog fram anslöt sig allmogen
mangrant till honom, och Leckö slott uppgafs. Thure
Jönsson fann då tjänligast att slå om och äfven ställa sig på sin
frändes sida; han antogs då af Gustaf till höfvidsman öfver
Västergötland, samt blef som sådan ledare af uppresningen
därstädes.

I östra Småland hade, såsom förut nämndt är,
uppresningen tagit sin början redan innan Gustaf lyckades sätta
dalkarlarne i rörelse. Därifrån bredde den sig ut till de inre
delarne af landskapet. Småländingarne kämpade på egen
hand i spridda skaror utan enhetlig ledning. Det hela
upplöste sig i en mängd småfejder, i hvilka Sören Norrbys och
Thure Jönssons fogdar efter bästa förmåga sökte hålla stånd
mot socknarnes allmoge.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>