Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungamötet i Malmö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bemedling, men sökte i själfva verket ytterligare draga ut på
tiden. Vissa om att blifva af med Norrby, fruktade
hansestäderna nu mest att stöta konung Fredrik för hufvudet samt
hade dessutom af denne fått löfte om stora förmåner, hvilka
snart ock tillföllo dem. Sändebuden förklarade därför, att
saken ännu vore i sådant mörker, att den ej kunde med ens
afgöras. Konung Fredrik fann då också bäst att skjuta
ärendet ifrån sig med förklaring, att han föga visste därom. Då
hanseaterna sålunda kommo väl öfverens med Danmark, fann
sig Gustaf ingenting kunna uträtta. Han måste finna sig i
uppsättandet af ett fördrag, som gick ut på uppskof med
hufvudfrågans afgörande samt några ögonblickliga eftergifter från
Sveriges sida. Detta fördrag, kändt under benämningen »Malmö
recess», hade följande hufvudsakliga bestämmelser.
Tvistefrågorna skulle få sitt slutliga afgörande på ett
möte i Lybeck, där hansestädernas fullmäktige skulle
sammanträda med de danske och svenske vid pingsttiden följande
året. Blekinge skulle till Danmark genast återlämnas, men
Viken skulle af Sverige behållas, tills därom blifvit afgjordt
på det aftalade mötet i Lybeck. Om Visby ej vore af
belägringstrupperna intaget, skulle det förblifva i Danmarks
hand, tills man finge på nämnda möte därom afgöra. Om
Gotland då tillerkändes åt Danmark, skulle medlarne afgöra,
huruvida den svenske konungen vore berättigad till något
skadestånd. Skulle sådant erläggas, borde Sverige behålla
Viken som pant, tills summan blifvit gäldad. Konungen af
Danmark, hvilken tydligen förutsattes komma i besittning af
Gotland, skulle afföra Norrby till en ort, där både svenska
och hanseatiska köpmän vore för honom fredade, samt
därefter förläna ön åt »en ärlig och redlig man», med hvilken
Sverige och hansestäderna kunde vara tillfreds. Allt
plundradt gods, som på Gotland förefunnes, skulle till sina rätta
ägare återställas. Den part, som komme att bryta mot detta
fördrag, vore förfallen till en plikt af 100,000 gyllen, hvilka
skulle jämnt delas mellan skiljedomarne och den andra parten.
Med detta fördrag, som i alla tvistefrågorna nästan helt
och hållet lade förmånen på Danmarks, uppoffringarna på
Sveriges sida och därtill erkände de förut nog mäktiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
