Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De tre Strängnäsmännen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjorde dem då bekanta med den tyska reformationens läror.
Luthers bibelöfversättning var då ännu ej utkommen, hvarför
Olavus till grund för sina föredrag torde hafva lagt den af
Erasmus gjorda latinska öfversättningen öfver det nya
testamentet. Dessa föredrag åhördes med lifligt intresse af
Laurentius Andreæ, hvilken blef sin dristige yngre ämbetsbroders
beskyddare och förespråkare.
På våren 1523 hade Olavus redan samlat omkring sig en
flock meningsfränder, beredda till kamp mot påfvedömet.
Biskop Brask förnam med oro den rörelse, som af dessa
uppväcktes. I ett af sina bref från den tiden klagade han öfver
»den förargelse och oro hos folket, som en af dem vållar
genom de predikningar, som han håller för menigheten och hvilka
äro fulla af lutherska jäsämnen». Som varning lät han
kringsända en afskrift af den bannlysningsbulla, som påfven
utfärdat mot Luther. En medlem af domkapitlet i Strängnäs
uppsatte en förteckning på de kätterska meningar, som
»magister Olavus» uttalat i sina predikningar och hvilka gingo
därpå ut, att bibeln vore enda rättesnöret för vår tro, att
påfven ingen makt ägde att förlåta synder, och att den latinska
mässan vore af ringa värde. Äfven denna skrift lät Brask
kringsända som motgift mot det uppstigande kätteriet. I
skrifvelse till den nye påflige legaten Johannes Magni
påyrkade han, att Olavus Petri skulle ställas inför kyrklig
domstol för att dömas och afsättas. Den mer undfallande Johannes
Magni svarade honom därpå, att han som påflig legat hellre
ville uppträda med foglighet än med stränghet, samt att för
öfrigt den nye konungen lofvat honom att med sin myndighet
undertrycka alla kätterier.
Sådan var ställningen, då Gustaf Vasa på riksmötet i
Strängnäs utkorades till konung. Om den nya rörelse, som
inom kyrkan uppstått, samtalade han med Laurentius Andreæ
och blef af denne lätt vunnen för densamma. För de bidrag,
som han af kyrkan äskade, och den räfst, som han tillämnade,
var reformationsrörelsen synnerligen läglig, äfven om ej konung
Gustaf i hela dess vidd fattade densammas andliga innebörd.
Sina afsikter i den vägen antydde han redan därigenom, att
han tog Laurentius Andreæ till kansler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
