Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De tre Strängnäsmännen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppretades i sin ordning befolkningens stora flertal, hvilken
ännu med vidskeplig vördnad hängde fast vid det gamla.
Mäster Olof och mäster Mikael stodo i detta tumult maktlösa;
de kunde hvarken hålla med den ena eller andra parten och
visste ej hvad de skulle taga sig till.
Då detta oväsen nått sin höjd, återkom konung Gustaf
från herremötet i Vadstena och drog in i Stockholm. Han
fann gatorna uppfyllda af en oredigt sorlande folkmängd;
högar af stympade helgonbilder lågo sammanhopade på torgen.
Munkarne gingo uppviglande omkring och ropade: »Se våra
helgon, se rikets helige patroner». En och annan hetsig
anhängare af den nya läran sparkade bilderna samt uttalade
försmädelser mot påfven; därigenom förbittrades sinnena än
ytterligare. De kringboende Upplandsbönderna visade sig så
förbittrade, att de hart när gjort uppror, »gifvandes den
evangeliska lärdomen skulden». För konungen gällde det att
skyndsamt stäfja detta oväsen. Han kallade upp till sig de tyska
svärmarne, förehöll dem strängeligen det begångna ofoget
samt förvisade dem ur landet med hotelse af dödsstraff, om
de vågade återkomma. Mäster Olof och mäster Mikael fingo
äfven skarpa förebråelser för sin rådvillhet. »Predikanterna»,
säger krönikan, »gjorde sin ursäkt, att de rådde det intet före,
utan det var dem högeligen emot, att sådant någon tid skulle
hända. Dock kunde de härmed icke fulleligen ställa honom
till freds; han gaf dem ju skulden till, att de icke strax i
förstone gjort motstånd». De utvisade svärmarne deltogo sedan
i det tyska bondekriget samt ledo slutligen en lika smädlig
som grym död, då deras i staden Münster upprättade
vederdöparstat förstördes.
Konungen fann behöfligt att lugna de upprörda
sinnena och mot menigheten bruka saktmodiga lämpor. Han
förmanade därför predikanterna till varsamhet, på det ej
allmogen skulle genom deras nit uppretas. Med sin egen
personliga närvaro ville han verka i samma riktning på folket i
landsorterna. Han beflitade sig att »med saktmodighet och
beskedlighet» ställa allmogen till freds, och till de orter, dit
han icke själf kunde komma, sände han sina bref. Särskildt
förmanade han de evangeliska predikanterna att fara varsamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
