Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Peder Sunnanväders och mäster Knuts dödsdom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som denne skulle hafva begått på Sten Stures tid samt
utlåtelser, som han fällt hos kyrkoherden Evert i Falun. De
närvarande prelaterna voro betagna af häpenhet och hade helst
velat hålla sig undan vid detta tillfälle, men fingo det icke.
De rådlade sinsemellan och uppsatte mot hela denna
rättegång en protest, hvilken i deras namn framfördes af
biskoparne samt domprosten Jöran Thuresson i Uppsala. Men
konungen lät de världslige herrarne fortfara med
ransakningen och därefter fälla dödsdomen, hvilken sedan
skyndsamt verkställdes. Redan samma dag på eftermiddagen blef
Peder Sunnanväder halshuggen med bödelsvärd på den backe,
där nu slottet i Uppsala reser sig. Hans kropp blef sedan
därsammanstädes lagd på stegel och hjul. Fem dagar
därefter blef mäster Knut likaledes halshuggen och steglad på
Brunkebergs afrättsplats i Stockholm.
Genom denna stränghet hade väl konung Gustaf slagit
med förlamande skräck, synnerligen kyrkans män, men
också från sig afvändt mångas hjärtan. Man hade sina
tvifvelsmål om förfarandets laglighet, ja om själfva domens
rättvisa; mången förmenade, att i själfva verket tillgifvenheten
för Sturehuset varit Sunnanväders största förbrytelse och det
i dalkarlarnes namn skrifna brefvet den näst största. Då vid
denna tid eller något förut den unge Nils Sture hastigt
aflidit i Uppsala och där blifvit med stor högtidlighet graflagd
i domkyrkan, fingo äfven onda tungor ökad fart. Att en
biskop lifdömdes hade väl händt förut, men omständigheterna
därvid föreföllo denna gång oerhörda. Man menade sig hafva
sett järtecken på himmelen vid den stund, då Sunnanväder
aflifvades. Den folkstämning, som i Stockholm kunnat ledas
till gycklande begabberi, slog i Uppsala om till allvarsdjup
medömkan; man såg med fasa den ohyggliga steglingen, och
missnöjet började alltmer högljudt gifva sig luft. För att i
någon mån lugna de upprörda sinnena, tillstadde därför Gustaf,
att efter 8 dagar den steglade kroppen nedtogs och blef
anständigt begrafven i stadens gråbrödrakloster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
