Gustaf Vasa ett 400-års-minne / 185 (1896) Author: Otto Sjögren Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Daljunkarens första uppträdande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att man i Uppsala understuckit en ung mans lik, hvilket
blifvit begrafvet i Nils Stures namn, men att han, den verklige
Nils Sture, efterspanades af konungens män, hvilka för hans
gripande väntade sig en stor belöning. Han beklagade sig
mycket öfver konungens kätteri och fick därigenom stort
medhåll hos prästerskapet.

Leksand.

Efter hållen öfverläggning beslöto de nämnda
dalsocknarnes bönder att gifva honom skydd och utsago några af de
starkaste drängarne till hans lifvakt. Peder Gröm, som själf
uti sin ungdom tjänat i Sten Stures hus, var den förste som
lofvade den föregifne herr Nils trohet samt förkarade sig vara
viss om, att denne vore riksföreståndarens verklige son.
Sålunda vann äfventyraren lätt ett anhang i de öfre dalsocknarne;
men i de nedre visste man ännu icke riktigt, hvad man skulle tro
om »daljunkaren», såsom den föregifne Sture nu började
benämnas. Han begaf sig till Rättvik, men där ville bönderna
ej kännas vid honom, utan sade sig ämna fortfarande hålla
trohet mot konung Gustaf. Han drog sig då tillbaka till de
öfre dalsocknarne, men kvardröjde icke heller där länge, utan
lät förstå, att han hade viktiga värf att ombesörja i Norge.

Redan i februari månad var konungen, underrättad om
hvad i Dalarne förehades. Ombud därifrån hade då varit hos
honom vid distingsmarknaden i Uppsala samt klagat öfver
landskapets nöd och de svåra gärderna. Konungen skref
tillbaka ett lugnande bref och förmanade däri dalfolket att icke
sätta någon tro till »den skalk, som utsprider det stora rykte,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>