Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Daljunkarens första uppträdande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en ledamot med oss och flere i hela riket och borde
ingalunda så oförnumsteligen, oss och flere oatsporde, företaga slikt
obestånd, som icke allenast eder själfva är till straff och
föraktelse, utan jämväl oss alla till tunga och förargelse, förrän
det blifver stilladt.»
Sändemannen afgingo med denna skrifvelse, hvilken ej
förfelade sitt intryck. De upproriske lofvade att
vedersaka daljunkaren, om han fritt finge draga hädan och ingen
för hans skull komme att lida straff. Dessutom fordrade de,
att »icke någon ny tro eller luthersk lära skulle dem påföras»,
att man icke skulle bruka »så många främmande sätt med
uthackade och brokate kläder, som i konungens hof nyss
uppkommet var», samt att »de, som åto kött om fredagar och
lördagar, måtte brännas eller eljest aflifvas». Deras förbehåll
beträffande daljunkaren lofvade konungen att obrottsligen
uppfylla. Däremot uppmanade han dem att »intet bekymra
sig om lärdomen och matskoningen, efter de hade däruppå
intet förstånd». Beträffande klädedräkten svarade han helt
kort, att han »icke ville blifva mästrad af dem, på hvad sätt
han sitt hoffolk, drabanter och andra kläda skulle, förty han
måtte rätta sig efter andra potentater, kejsare, konungar och
furstar, alldenstund vi svenske icke vore mera getter och svin
än de.» Därmed fingo dalkarlarne gifva sig till freds, och
lugnet syntes sålunda återställdt.
Dalkarlarne skickade sina ombud till Västerås, hvilka
därstädes den 18 juni höllo samspråk med konungen. De
lofvade, att daljunkaren före mänadens slut skulle där inställa
sig, då det inför fru Kristina själf skulle blifva utrönt, om
han vore hennes son eller ej. Då skall äfven hafva visats
dem det af fru Kristina skrifna och till daljunkaren ställda
brefvet, hvari hon förklarade sig med egna ögon hafva sett
sin äldste son Nils död i Uppsala; »men dig», fortfor hon,
»kännes jag intet vid; ditt eget samvete skall vittna, att du
ljuger både inför Gud och människor.» Detta bref upplästes
sedan ljudligt för dalkarlarne i hemorterna. Då de med
anledning däraf tillsporde daljunkaren, djärfdes han svara, att
hans moder ej ville kännas vid honom, därför att han blifvit
född före hennes bröllop. »Men då föll ett täcke från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
