Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biskop Brasks afsked från Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konungen skref äfven till öns danske ståthållare Paul
Sehested med uppmaning till denne att lämna biskopen nödig
handräckning under hans ämbetsförrättningar på ön.
Gustaf afreste därpå till Leckö och Skara, där han
liksom förut i Linköping tillsåg, att afträdelserna enligt Västerås
recess försiggingo. Men Brask, som ej kunde finna sig i de
nya förhållandena, hade beslutit att »allt platt öfvergifva».
Han beredde sig till sin afresa med hemligt uppsåt att ej
mer återkomma. Därför inpackade han sin lösägendom och
sammanletade hvad kyrkan ännu kunde äga öfrigt af silfver
och dyrbarheter; detta lät han på två fullastade skepp föra
till Söderköping, hvarifrån han inom kort anträdde sin afresa
till Gotland.
Här började han sin visitation med biskoplig myndighet
och mottog gåfvor från öns församlingar, men höll sig därvid
alltid i kustens omedelbara närhet. I sitt värf hade han
verksamt biträde af den danske ståthållaren, hvilken var
reformationen obenägen; de evangeliska prästerna, hvilka med
borgerskapets bifall intagit Johanneskyrkan i Visby, blefvo
därifrån förjagade. Efter att hafva insamlat en skörd af penningar
och skriftstycken, afseglade han, men ställde då ej kosan till
Sverige, utan till Danzig, där han snart sammanträffade med
Johannes Magni. De skrefvo båda till konungen. Brask
beklagade, att han af ett stormväder blifvit på sin hemfärd
drifven till denna redden samt nu vore af den besvärliga
sjöresan och sin tilltagande ålderdomssvaghet så bräcklig, att han
ej vågade begifva sig hem, förrän han anlitat läkare. Han
anhöll, att konungen skulle hägna stiftet samt återlämna
Munkeboda slott. Konungen borde, skref han, besinna med
hvad skäl den i Västerås uppsatta recessen blifvit företagen
och beslutad; den hade utom riket födt af sig onda rykten,
hvilka biskopen nu efter bästa förmåga sökte dämpa. Brask
skref äfven till sitt stifts prästerskap med uppmaning att
allvarligt stå lutheriet emot samt hos konungen så bedrifva, att
biskopen finge sitt slott och sin ägendom tillbaka.
Då Brask ej återvände, insåg konungen snart nog den
verkliga anledningen till hans afvikande. Han skref då, att
man väl kunde förstå biskopens ursäkter och finna, hvari hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
