Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tidehvarfvets skaplynne
- Jäsning i Småland. Thure Jönssons upprorsförsök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade intet annat att vänta för skatt och utskylder än bannor
och onda ord, samt att han ville fördärfva dem och hela riket.
De landsändar, som dock sutto stilla, var icke annat än
skrymteri med, ty de gjorde det allenast af räddhåga. Så
praktiserade och bespanade konungen länge, förrän han kunde
komma härunder att förstå denna orsaken. Och efter han
förnam, att största parten af sådana gamla präster, munkar,
biskoparne med, hade mycken styrka af en part af adeln, de
där höllo för mycket hårdt med det gamla påfveriet, tänkte
han fördenskull till att sådant betaga.»
*
Jäsning i Småland. Thure Jönssons upprorsförsök.
Vid det gamla Svealand var Gustaf med sin härkomst,
sina släkttraditioner och hela sitt skaplynne fäst; där hade han
utfört sitt lifsverk, där hade han mycket rest omkring i
orterna och kände väl befolkningen. Äfven i Östergötland var
han tämligen hemmastadd och hade genom den kyrkliga
reduktionen därstädes fått ett godt underlag för sin myndighet.
Så var däremot ej fallet med Västergötland och ännu mindre
med Småland. Thure Jönsson menade sig vara »alla
västgötars hufvud» och trodde sig öfver dem förmå vida mera
än konung Gustaf, hvilken föga besökt landskapet och där
ej underhöll många närmare förbindelser. Småland var som
en liten värld för sig själft, föga i beröring med det öfriga
Sverige och ännu lefvande i forntida kämpaseder, på hvilka
katolska kyrkan endast ytligt och reformationen alls intet
verkat. Befrielsekampen hade småländingarne redan före
dalkarlarne börjat på egen hand, då Kristian ville förbjuda dem
att bära vapen. Konung Gustaf hade de högst sällan, om
ens någonsin sett i sitt landskap, de hörsammade honom
knappast ens till namnet, hans befallningsmän slogo de mer
än en gång ihjäl, och i hans förordningar sågo de endast en
olidlig kränkning i sin frihet eller äganderätt. Här rådde ett
tillstånd, sådant skalden besjungit det:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 13:03:45 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vasa400/0239.html
