Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utländska envåldsfunder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mindre vi det förut öfversett och beslutit.» Hotande tillade
han: »Där vi se, att Guds ord blifver icke kristligen och
med bättre grund förkunnadt och utropadt af eder och edra
rådgifvare, än vi nu förnimma och förnummit hafva, då veta
vi icke, hvad lust och vilja vi kunna hafva därtill. Och
måste vi då tänka där ett annat sinne till, eftersom Gud
gifver nåden».
Det i slutmeningen inlagda hotet fick sin ögonblickliga
uppfyllelse, hvilken tvifvelsutan var redan förut planlagd. I
en den 8 dec. utfärdad skrifvelse, som med sina många tyska
ord och vändningar bar vittne om sitt ursprung, förklarades,
att konungen funnit några oskickliga och otrogna predikanter
hafva under evangelii sken eggat hans undersåtar till
ohörsamhet mot den timliga öfverheten, och att han för att afvärja
dylikt hade af sin konungsliga makt och fullkomlighet
förordnat magister Georg Norman till sin »ordinator och
superattendent», samt gifvit honom i uppdrag att »med därtill
förordnade råd och adjunkt» i religionssaker öfva kunglig
jurisdiktion öfver biskopar, prelater och andra andliga med
myndighet att under sina visitationer »tillsätta alla andliga och
predikanter samt afsätta dem, som han kunde finna
oduglige».
Man hade sålunda lagt grunden till en
ämbetsmannaregering med Konrad von Pyhy såsom öfverstekansler och
»regementsråd» för den världsliga styrelsen och Georg
Norman som superattendent och »religionsråd» för de kyrkliga
ärendena. Vi se, för att tala i vår tids språk, en regering
med två departement det borgerliga med sin statsminister och
det kyrkliga med sin ecklesiastikminister i spetsen. Kyrkan
var nu fullt underlagd under den världsliga makten och genom
reformationsrörelsens klafbindande själf i viss mån
förvärldsligad. Med sin »politi» införde Konrad von Pyhy i vårt språk
stamordet till namnet polis och åsyftade väl än mera. Vårt
lands första trycktvångsförordning var, ehuru blott i
handbref, afgifven och den därmed sammanhängande »censuren»
likaledes införd, med konungen själf som öfverstecensor.
Utkastet var gjordt till en författning, som i vissa fall tillgodosåg
verkliga behof och helt säkert hade framtiden för sig, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
