Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utrikespolitik. Konungamötet i Brömsebro. Franska förbundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gustaf med sitt följe öfver till andra stranden. Därvid
inträffade för Lars Siggesson, som först steg i land, ett
missöde, enär den utsatta landningsbryggan gled undan, så att
han föll i vattnet och blef af båtsmännen uppdragen.
Så snart Gustaf kommit i land, gick Kristian honom till
mötes, räckte honom sin hand och sade: »Var välkommen,
käre herr broder och svåger!» De begåfvo sig därpå till den
danske konungens tält och satte sig tillsammans i en
dubbelstol utanför detsamma; de medföljande rådsherrarne och
krigsfolket stod uppställdt i led utefter båda stränderna. Under
en timme samtalade de båda konungarne förtroligt i
dubbelstolen utanför tältet och kommo öfverens om att sig emellan
hafva icke blott fred utan äfven förbund, hvars villkor skulle
af deras rådsherrar närmare bestämmas. För att roa dem
framträdde konung Gustafs stallmästare Kaspar Tönning och
tumlade konstigt om på sin häst, dock ej bättre än att han
föll af, till stort åtlöje för alla de närvarande. »Men», säger
krönikan, »efter det var en tysk, som den hedern hände, så
blef löjet snart stilladt, ty de fingo strax veta, hvad det var
för en hjälte».
Sedan konungarne efter ändadt samtal stigit upp, drucko
de hvarandra till en gång eller två. Konung Gustaf bjöd
därpå sin danske förbundsvän till gäst i det svenska lägret,
men eftersom det var långt lidet på eftermiddagen, gjorde
konung Kristian sin ursäkt. Gustaf for då med sitt följe
tillbaka till holmen; Kristian drog kort därefter till Afveskär,
och då lossades en dundrande hälsningssalva från alla
svenska skepp och galejor. På holmen tillreddes sedan en
ståtlig bankett för de danska gisslomännen, och konung Gustaf
gjorde sig lustig med dem, så att de blefvo alla väl beskänkte.
Herr Anders Bille tog till orda och sade, att han och alla
danske såväl som de ärlige svenske män gladde sig, att det
nu var kommet till stadig och evig fred och förbund. Konung
Gustaf svarade därtill, att evig tid vore en väl lång tid.
Många föreningar hade varit upprättade mellan Sverige och
Danmark; men det hade alltid kommit sådana saker emellan,
därigenom god vilje och vänskap blifvit åter förspillda, och
vore sådant skedt mera och oftare på den danska sidan än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
