Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dackefejdens begynnelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att sådan allmoge är obeständig att lita uppå; därföre måtte
man ju därtill tänka att hafva en väldig hop, därmed man
näst Guds hjälp bestå kan». Från Måns Johansson och Axel
Eriksson, hvilka i Östergötland skulle förhandla med allmogen,
fick han icke heller några underrättelser. Han förebrådde dem
därför att icke med ett ord hafva låtit honom veta »hvad
allmogen därtill svarat hafver, antingen bu eller bä, ondt eller
godt». Han uppmanade dem att förhandla med allmogen
äfven i Kalmar län och sedan draga med undsättning till
Gustaf Olofsson till det inre af Småland.
Genom ett af Gustaf Olofsson från Bergkvara den 25 juli
afsändt bref underrättades Gustaf om stilleståndet åtminstone
så tidigt, att han den 5 augusti kunde meddela sin bekräftelse
på detsamma. »Så kunna vi», skref han då, »och måtte väl
lida, att sådan lag vid samma förord och villkor obrottsligen
måtte hållen blifva, på det att vi dessförinnan vårt ganska
råd och menige adel förskrifva kunde till att rådslå och
ändtligen besluta, huruledes sådan och all annan obestånd måtte
förekommen och betagen blifva». Stilleståndet betraktades
sålunda endast som en kort vapenhvila, hvarunder man
beredde sig att börja ny kamp, så snart man hunnit blifva färdig.
Ett par fänikor värfvade tyska knektar skickades som
förstärkning åt hären i Västergötland, dit äfven konungen själf
ämnade begifva sig för att rådslå och förhandla. Jönköping
utsattes till mötesplats, där Gustaf Olofssons, Måns Johanssons
och Lars Siggessons trupper borde sammanträffa i slutet af
augusti. Med sådan stark betäckning ämnade äfven konungen
draga genom Småland till ett möte, som han på inbjudning
af konung Kristian skulle med denne hålla i Markaryd vid
halländska gränsen, »att vi», skref han, »då oss bättre
förvarade vete, i detta svinde världslopp och uppå sådan afliggande
plats, och dess ståtligare vis på denna sida, att vi ingen hån
eller skymf inlägga, utan måtte ock synas annat godt folks
vederlike».
På sin sida uppfattade icke heller Dacke stilleståndet
annorlunda och var lika litet overksam. Att kampen mellan honom
och konungen fördes på lif och död, det förstod han godt,
och inbjudningen till ett personligt sammanträffande i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
