Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stilleståndet med Dacke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till striderna på Holaveden under Erik XIV:s tid. Efter en
annan småstrid vid Rök mot Nils Boje drog sig Måns Hane
tillbaka öfver den småländska gränsen.
Konungen, som kände sina hjälpmedel alltmer medtagna,
längtade nu efter snar uppgörelse af det stillestånd, som var
lofvadt. Att det ej stannade vid hvad man i senare tider
kallat en militärkonvention, utan afslöts i form af högtidligt
fördrag mellan riksens råd och upprorsanföraren, kan endast
hafva härrört från Dackes bestämda fordran, hvilken man af
nödtvång måste uppfylla. Man gjorde emellertid början med
militärkonventionen; den uppgjordes redan den 7 oktober i
Slätbacka, beläget i Skeda socken på gränsen af skogs- och
slättbygden, mellan Dacke, som därvid själf var tillstädes,
och de i Östergötland närvarande fältöfverstarne, bland dem
Jakob Bagge. Med ett sådant fördrag var emellertid Dacke
tydligen ej belåten; han nöjde sig uppenbart ej, förrän han fick
det afslutet i en mer hedersam form. Redan vid tiden för
detta stillestånds afslutande hade upprorsskaror från
skogsnejderna trängt fram långt in på östgötaslätten, där de väckte
stor förskräckelse, ej minst hos konungen, hvilken
fortfarande höll sig innesluten inom Stegeborgs fasta murar. En
sådan skara, ungefär 300 man stark, befann sig i Haddetorp
uti Slaka socken, ungefär en mil från Linköping. En del
uppehöll sig i byn, de öfriga höggo en bråte i skogen. Tidigt
en morgon öfverraskades och antändes byn af konungens folk
under befäl af Abraham Lejonhufvud och Botvid Larsson;
de därstädes liggande upprorsmännen innebrändes, och de,
som befunno sig vid bråten, måste taga till flykten. Nya
öfverfall mot slättlandet voro emellertid alltjämt att befara,
så länge Dackes fordringar ej blifvit uppfyllda.
Särskildt hade man att frukta för Thord riddare. Till
denne skref konungen den 4 oktober, således kort före
stilleståndets afslutande, ett vänligt bref med uppmaning att »väl
betänka sitt eget råd och bästa» samt löfte att, om så skedde,
»taga honom till frid igen». Beträffande den fogden, som
förorättat Thord riddare, skref han samtidigt till
länsmenigheten: »Så förundrar oss icke litet, att I icke länge sedan
hade gifvit oss edra brister och klagomål till känna. Hvar I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
