Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stilleståndet med Dacke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
osäkerhetens skull ej komma längre; konungen uppmanade
ståthållaren att med 100 ryttare ledsaga honom och så »beställa»,
skref han, »att vi icke lade någon skymf in, så att honom
till hans person något obilligt vederfores». Det rådde
jäsning äfven i mellersta Sverige. Frälsemännen uppmanades
att föra sina ägodelar i säkerhet till de befästa slotten,
dock hemligen, så att bönderna därmed »icke komme under
vädret». Därtill kom fruktan, att ett bondeuppror förestod
äfven i Danmark, samt att lybeckarne, hertig Albrekt och
pfalzgrefve Fredrik hade ondt i sinnet.
Enligt Per Brahes berättelse hade konungen, tviflande på
säkerheten i landet, beslutat att med hela härens hufvudstyrka
draga sig till Stockholm och samla all tillgänglig makt till
hufvudstadens beskydd. Men krigsbefälet hade föreställt honom
orådligheten af att blotta Östergötland på krigsfolk; bönderna
skulle då tro hären om räddhåga och dristigare följa efter
ända till Stockholms portar. Konungens bref till Erik Fleming
den 31 oktober visar, att krigsbefälets föreställningar nog
måtte beaktats, men att planen för öfrigt i det hela vidhölls.
Befallning gafs att starkare befästa hufvudstaden, rikligt förse
slottet och »låta taga allt det mesta krigsfolk både båtsmän
och knektar, som öfverkommas kunde både i Finland och
annorstädes»; man borde äfven hafva bud till Lifland och
därifrån hemligen låta hämta allt manskap, som kunde fås. Själf
begaf sig konungen, ett par dagar efter detta brefs utfärdande,
från Hendelö, var den 3 november i Krokek (där han kanske
sammanträffade med Magnus Sommar) och hade vid midten
af november anländt till Stockholm, där han sedan kvarblef.
Man måtte nu hafva funnit, att man ingenting vann på
att skilja Dackes sak från den småländska uppresningens, och
att den storm, som af honom uppväckts, endast af honom
kunde besvärjas. Regeringsmakten såg på sig fäst liksom en
tumskruf, som oemotståndligt framtvang eftergifvenhet för den
mäktige bondehöfdingens vilja. Med Sveriges rikes råd skulle
Nils Dacke afsluta stilleståndsfördraget på meniga Smålands
vägnar; och ej nog därmed, konungen skulle själf med egen
underskrift gifva bekräftelse åt detsamma. Tvifvelsutan kändes
denna eftergifvenhet för rådet högst påkostande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
