Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konrad von Pyhys fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framkalla detsamma, bekymmerslöst ett yppigt lif i utlandet. Då
han anlände till Kalmar (i juli 1543), var upproret i det
närmaste kufvadt; det är berättadt, hurusom han i Ronneby med
de danska myndigheterna uppgjorde aftal om gemensamma
åtgärder för Dackes gripande. Man har ett i Kalmar
afgifvet kvitto på 14 kannor vin, som han och hans sällskap
under resan till Ronneby förtärt. Vidare kanslersvärf fick han
emellertid knappast handlägga, ty konung Gustaf gjorde snart
upptäckter, genom hvilka samarbetet med Konrad von Pyhy
måste afbrytas.
För sin beskickning och öfriga åtgärder under den
utländska resan hade kanslern ingen redogörelse lämnat. Det
befanns snart, att han handlat högst egenmäktigt och oredligt
samt på det oförsyntast sätt missbrukat konungens kredit.
Utan att höra sig för hos konungen eller ens hos sina
medsändebud hade han fört underhandlingar, till en del af ganska
misstänkt art, med främmande furstar och själfrådigt låtit
värfva legoknektar samt tagit om hand stora pänningsummor,
af hvilka det mesta användts till slösaktigt prål. Ej minst
oangenämt måste den ansenliga pänningförlusten hafva berört
konungen. Den betydliga summa, som medsändts, hade utan
någon lämnad redogörelse gått åt, 6,000 kronor hade som lån
erhållits af den franske konungen, ett annat stort lån hade
dessutom upptagits af det rika handelshuset Fugger i
Augsburg, och de af franske konungen som present åt den svenske
tronföljaren gifna guldregalierna hade blifvit pantsatta i
Bremen — allt utan medsändebudens samtycke och till stor del
dem ovetande. Sten Lejonhufvud, som under
beskickningsfärden blifvit kanslerns ovän, försummade ej att öfver hans
förhållande anföra bittra klagomål.
Konrad von Pyhy medförde 6 fänikor tyska knektar,
hvilka på hans eget bevåg blifvit värfvade, men numera ej
här i riket behöfdes. Samtidigt anlände två förnäma tyska
furstar, nämligen rhengrefven Johan af Solms och hertig Otto
af Braunschweig-Lüneburg, hvilka kanslern egenmäktigt
lofvat hög anställning i svensk tjänst; den sistnämnde skulle
till och med »åtminstone blifva öfverste fältmarskalk». Att
konungen däröfver blef högst förvånad, säger sig själft, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
