Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arfföreningsriksdagen i Västerås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där Konrad Peutinger, den forne von Pyhy, satt fängslad.
Det visade sig, att konungen alltjämt vidhöll de
regeringsgrundsatser, som han af sin fallne kansler inhämtat, men att
han af den förgångna tidens pröfningar lärt att tillämpa dem
på ett förståndigare sätt och i mindre stötande former.
Riksens råd fick väl ännu i skrifvelserna heta »regementsråd»,
men den storståtliga »regementsformen» hade fallit med sin
upphofsman och bragtes med honom i glömska. Namn och rang
af kansler gaf konung Gustaf hädanefter åt ingen, om än Georg
Norman i hvad han förmådde fick göra kanslers gagn och arbete,
i hvilket de konungen åtföljande rådsherrarne äfven deltogo.
På ett under sommaren hållet rådsmöte i Linköping
infordrades de beslutade uppgifterna om frälsemanskapet. Lars
Siggesson åtog sig att hålla 20 man till häst, 40 man till fots
samt dessutom 20 man i besättningen på Örebro slott. Måns
Johansson höll 10 ryttare och 17 fotknektar, Svante Sture 20
ryttare, 20 fotknektar och 20 besättningskarlar på det åt
honom förlänade Leckö slott; Per Brahe höll 12 ryttare och
20 fotknektar, Axel Eriksson Bjelke 12 ryttare och 28
fotknektar. Dessa voro de förnämsta af frälset; de öfriga utgjorde
mindre, allt efter olika råd och lägenhet. Russtjänsten
utkräfdes emellertid nu vida strängare än förut, såsom sedermera
Per Brahe i sin hushållsbok klagade.
På detta möte bestämdes äfven, att öfver hela riket skulle
påläggas en allmän »hjälpeskatt», till hvilken hvar skattebonde
skulle gifva 4, hvar landbo 2 mark örtug. Som grundsats
gjordes sålunda gällande, att adelns bönder skulle erlägga
hälften mot skattebönderna, dock med det tillägg att »de
landbor, som förmögna äre, då gifva lika med skattebonden,
och där som skattebonden icke så förmögen är, gifve något
mindre eller som landbon.» Den beslutade skatten skulle längre
fram på hösten aflämnas, »dock undantagandes Småland, att
man ännu i detta år förskonar dem från den oxeskatt, de nu
utgifva skola, för andra farligheter, som tilläfventyrs däraf
kunna förmodandes varda.» Man finner af detta beslut, att
skattepåläggningen ej öfverläts åt den allmänna riksdagen,
utan förbehölls åt det adliga rådsmötet, där den lättare kunde
genomdrifvas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
