Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den kyrkliga styrelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nämligen, att »så många stå efter de kyrko-, präst- och
prebendelandbönder, som vi med så mycket bekymmer och omak
hafve kommit under kronan. Men så länge bisper, kaniker
och präster samma gods hade händer emellan, kom ingen
fram, som därom tala eller dem något emot göra ville.»
Genom denna reduktion blefvo 6,000 hemman, som förut varit
andligt frälse, lagda under kronan.
Indragningen gjordes i form af ett bytesaftal, enligt
hvilket åt prästerskapet anvisades vederlag ur kronans andel af
tionden. Detta vederlag afpassades emellertid efter
omständigheterna för tillfället, »såsom prästerna kunna behöfva,
eftersom de sitta vid stor allmänneväg och af gästning äre
betungade»; på många håll afknappades det eller uteblef helt
och hållet. Taxan, som vid reduktionens början lagts på de
af kyrkan behållna godsen, skulle rättsenligt bortfalla, då nu
själfva godsen indrogos, och den bortföll också till en början,
men återställdes sedermera efter några år. Därtill kom äfven,
att prästerskapet, liksom allmogen, fick vidkännas »kostgärder»
till krigsfolkets underhåll. Vid hela denna uppgörelse tog
konungen främst hänsyn till förökningen af kronans ränta.
Anammandet af kyrkornas lösörebo för konungens och
kronans räkning hade med stor våldsamhet börjat i
Götalandskapen och där gifvit en ståtlig uppbörd af omkring 142,000
lod silfver. Fortsättningen afbröts genom Dackefejden, men
återupptogs kort därefter, dock med större försiktighet och
under skonsammare former. Det är ingen smädlighet, då man
kallar dem »sköflingar», ty konungen själf benämnde dem så,
och under denna benämning utgjorde de en af kronans
ordinära inkomsttitlar; sålunda fick år 1544 en fogde förebråelser
därför, att han »ej gjorde redo för de sköflingar, som af hans
län föllo». Adelns allt ifrigare deltagande i dem dref
konungen att åt kronan i tid uppsamla så mycket som möjligt. I
slutet af år 1544 hänsköt konungen till rådet frågan, huru
man skulle förfara med kyrksilfret. Rådet tillstyrkte att därom
uppgöra med biskoparne och genom dem anvisa prostarne,
hvart silfret skulle i stillhet föras, »så att i den måtton minsta
rop och rykte afginge bland den menige allmogen»; dock
borde man, samma allmoge till behag, kvarlämna en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
