härstamningen. 89 af sammanlagdt två tunnlands vidd, en grå häst, två kor och två får. Man lefde alltså till hälften, eller kanske väsentligen, på landsmaner. Ännu fyrtio år senare beskrifves, vid en liknande förrättning, gården på ett sätt som bestyrker detta. Tomten, vid Limingogatan — senare kallad Stora Torggatan — var tolf famnar bred och aderton famnar djup. Mot gatan fanns en stuga med »cammare» och stugan, med fyra dubbla fönster, hade »spijs utan spjeld». »Cammaren» däremot hade »spijs och spjeld» samt tvänne dubbla och ett enkelt fönster. Men utom detta »corps de logis» funnos på tomten ej mindre än åtta skilda uthus: bagarstuga, stall med två spiltor, fähus, tre bodar (två af dem »stolpbodar») och två badstugor. Särskildt dessa sistnämnda visa huru lefnadssättet fortfarande bibehållit sin genuint finska landsbygdsprägel. Ty den ena af dem var »föga till annat än brännved gagnelig»; rtian hade alltså, när den tjenat ut sin tid, trogen traditionen uppfört en ny. Utom den fasta egendomen och husdjuren fanns i boet år 1698 ännu 70 lod silfver — en kanna, sex skedar och fyra dussin knappar — samt diverse husgeråd. Hela kvarlåtenskapen uppskattades till 848 % daler kopparmynt, motsvarande i våra dagars mynt 566 kronor eller nära 800 mark. Den följande tiden visar för släkten ett uppåtgående i välstånd, som dock mer än en gång afbrytes genom stora allmänna olyckor. Michel Michelsson hade redan år 1705 hunnit samla en förmögenhet minst dubbel så stor som hans fars, då åter en förödande vådeld åsamkade honom en förlust uppskattad till 1,500 daler. Men han måtte ha varit en