gossen Erå.n nykarleby. 257. Åter möta vi alltså tvenne barndomsintryck, hvilka sedermera kommo att spela en stor roll på olika håll i hans alstring: islossningen och bollslagningen på första maj. Och redan nu har det intresse väckts, som sedan i så hög grad blef bestämmande för hans sommarlif ända till lefnadens slut: fisket. Under den återstående delen af tiden före sommar-lofvet fäster sig antecknarens intresse än mer vid sysslorna i gården: den 9 juni »ref de ner svin[s]tian», den 12 »började de att timbra upp boden» och den 14 »fingo de boden opptimrad». Dessutom ett par notiser om reparation af »nysalen» i en sidobyggnad. Väderleken omnämnes likaså ett par gånger: den 16 maj var »fasligt blåsväder»; följande dag »äfven liten storm», och den 13 juni »regnade det nästan hela dagen». — Yttermera antecknas: Juni: 5 var jag på graföl hos klockarn. — 6:te var svans gossarne här. trampa vi på sängarna. — 7:de [-[lördag]-] {+[lör- dag]+} fick jag 5 abborar. — 8:de stekte och åt jag dem. — 23 köpte jag en boll för 4 sk. Juli: 16 såg jag på en trummslagare som slog på 15 trummor. — 20 var jag på bonnbröllop. Vid denna tid måtte sommarferien ha börjat och Zachris fick tid att sköta om annat än boken; och för den 30 juli heter det själfmedvetet: »tog jag torrhö». Sedan komma en rad af sommarutflykter. Den 31 »var jag till Lippjärvi» och den 1 augusti »For jag till Oravais». Där var »jag» den 2 »hos Savanders», den 3 »på Bruket» och den 4 »på Masugn» samt kom hem den 5. Den 9 »for vi till Djupsten», ett stycke ut i skärgården. »Vi» voro sannolikt Zachris och Sophie, hvilka torde hafva åtföljt morfar Turdin, ty den 13 »kom mormor till r7