vid barndomens gräns. 327 vet ju, kära Zachris, att det minsta som rör dig intresserar din pappa och mamma Tusende hälsningar har dü här ifrån allt vårt folk, i synnerhet från Anna Iyena. Må väl min goda gosse och en hel hop pussar skickar dig din Mamma.» Den 11 april skrifver modern åter: »Min goda gosse! Jag hant ej skrifva till dig med mamsell Nyberg, därföre får du nu detta med Calle, som också var mycket nöjd att få nån anledning att hälsa på dig. Han reser nu för att söka sig arbete. Om du kan tjena honom med att skrifva åt honom hem till sin hustru, så skall du göra det . . Det är rätt fägnesamt att höra att du mår så väl, och Gud gifve, kära Zachris, att du visste genom ditt uppförande göra dig förtjent af ali den godhet du njuter. Bjud åtminstone till, ty med'en fast vilja uträttar man mycket. Framför allt sök att vinna på dig själf, som pappa säger, ty det är nödvändigt, om man skall kunna rätta sig efter andra. Pappa har haft två bref ifrån Herr Blank, däri han berättar om allt märkvärdigt han besett och om nya uppfinningar, som du vet pappa är så road af. Nog synes det att han med uppmärksamhet betraktar det som omger honom; gör du ock på samma sätt, det kommer dig till nytta i framtiden, om du från barndomen kan göra det till en vana. Om jag nu kunde berätta dig något nytt, men här passerar så litet. Dina förra kamrater ser jag så sällan. En olyckshändelse inträffade på Högbacka för några dagar sen: en gosse af din ålder föll i en brunn, soin de höll på att stensätta, på 9 alnars höjd, och slog sitt hufvud mot sten, att hjärnan tillika med blod kom ut igenom