4i6 hos runeberg. naturligtvis Runeberg ej med honom om sin produktion, men denna gaf sig själf tillkänna genom de på alla möjliga och omöjliga ställen kringströdda korrekturarken, och i dessa gjorde Topelius bekantskap med andra häftet af skaldens Dikter, hvilket trycktes under loppet af denna vinter och i hvilket äfven Grafven i Perho ingick. Och han säger själf om det intryck dessa dikter gjorde: »Jag begynte känna en förunderlig vördnad för den långe, magre magistern, hvars namn väl då redan begynte att få en viss klang i de yngre akademiska kretsarna, men som i Österbotten skulle ha varit fullkomligt okändt, därest icke grannarne i Jakobstad känt familjens alla interiörer och dessa varit föremål för åtskilligt småstadsskvaller.» — Och med denna vördnad för skalden förband sig säkert äfven beundran för människan, då han af sina kamrater bland de österbottniska studenterna fick höra, att magistern anslagit hela behållningen af detta dikthäfte åt dem som ledo af den svåra missväxt, hvilken detta år drabbat. landet. Runeberg å sin sida anade nog icke, att äfven Topelius skref vers. Däremot såg han säkert huru intresserad gossen var för allehanda slag af läsning. Ty den i Uleåborg väckta läslusten sökte fortfarande näring. Och så finna vi honom redan de allra första dagarna i boklådorna, där han for Henrik Backmans räkning köper och helt visst äfven själf läser »Den svarte Fritz» eller »Jättarne i Sharkadalen», »Stenhjärtat» eller någon annan novell eller saga med lika lockande titel. Sedermera lånade han emellanåt böcker af andra. Men redan den 6 oktober antecknas äfven i dagboken, att han läste Fryxells Berättelser ur svenska historien, och samma notis upprepas öfver fyrtio gånger för en tid,