nöjen och faror. 455 mast följande tiden i stark känsla af inre förbindelse med de kära han hade långt borta från hufvudstaden. Och denna känsla tar sig äfven rätt karakteristiska uttryck. Den 13 mars handlar han för 24 skilling krut, flintor och smällare. Ty han vill följande dag fira Mathilda lika högtidligt som han firat Gustaf Adolf. Men framgången svarade ej mot den goda viljan. Ty han antecknar för Mathildadagen följ ande: 14 THORSDAG. Var klockan 7 ut att skjuta med min pistol, men det lyckades ej . . E. m. var ut att skjuta, men det lyckades ej: i dess ställe sköt jag med knallar.» Och så i chiffer: »Den afton tänkte jag blott på Mathilda.» För den närmaste tiden ha vi sedan en serie notiser om fruktlösa besök på posten. Den 15 heter det blott: »med Elfving på posten»; men redan den 18: »Var på posten men hade ej bref, underligt nog det? Aldrig har jag förr fått vänta tvenne postdar på bref hemifrån. Sedan hem och skulle börja läsa Euclides, men därtill visade sig en synnerlig olust, så att jag i vredesmode slängde bort boken och lade patiance.» — Den 22 heter det: »Var på posten med säkert hopp om bref, men intet, intet, intet. Det svartnar för ögonen; hvad skall jag tänka?» Och så den 26: »Var på posten och---o dunderslag! inga bref — förr hade jag trott världen vore upp- och nedvänd, än att så länge få vänta på bref.» Slutligen den 29: »Gick på posten med ganska litet hopp, hvilket Castrén strax på Mariegatan skingrade i luften — där fanns ej ens karta ifrån Nykarleby, och så kom jag nedslagen och grubblande hem.» Emellertid förströr han sig med att på kvällen gå och se på Ali Pascha. ,Och den 1 april på morgonen »förskräckte han jungfrun med sotmustascher», som han