I Nykarleby skärgård. 21. Från femton år till sexton. »När gossen blifvit student, borde väl lyran berättigat honom att kallas en yngling. Så var likväl icke förhållandet med annat än tobakspipan. Han fortfor att nästan i alla afseenden vara ett barn intill två och tjugu år . . Han var en mycket blyg och drömmande gosse, som väl rycktes hit och dit i kamraternes hvirfvel, men trifdes bäst ensam vid skrifbordet, boken eller pianot.» Denna karakteristik, gifven af skalden själf vid sextiofem års ålder, är helt visst mycket träffande, särdeles om man ser saken ur den synpunkt, som ger honom anledning tillägga, att han vid sistnämnda ålder »måhända ännu icke lyckats trampa ut barnskorna». Barnasinnet hade han under dessa år kvar och ville bevara det, och därmed följde äfven fasthållandet vid åtskilligt, som