FRÅN FEMTON ÅR Tllvly SEXTON. 17 samma boks skull »uppriktigt sagdt något lat, så att jag ej hunnit med mer än 2 timmars arbete». Men när en månad senare, den 4 december, Blank hade hem Abboten så »tänkte jag: fly frestelsen! satte den afsides, läste i 2y timme bättre saker och sedermera romanen på säng». Så hade han dock denna dag hunnit arbeta 6 timmar och därtill från J4 till e. m. varit på bokauktion. Samtidigt lefva de rent poetiska intressena ganska starka. Han lånar Poetisk Calender och Iduna och af-skrifver i ett litet häfte, börjadt den 26 oktober, efter hand dikter af Atterbom, Hedborn, Tegnér, Geijer, Stagnelius och Franzén. Och nu begynner han äfven ha sin bestämda åsikt i litterära frågor: den 22 november får han hos tejungfrun veta »att Runeberg rättvisligen fått sig påskrifvit i Aftonbladet för sina utfall mot Beskow och svenska poesin». Kort därpå finner han att »Victor Hugo är en verkelig mästare i konsten att måla fantasiens rysligaste foster, det har jag vid läsningen af En dödsfånges sista stunder insett.» — Ilägger man så härtill, att han samma dag antecknar mottot till Schillers Iyied von der Glocke och att han under terminen läste Calde-rons Lifvet är en dröm, så kan man säga, att han gärna kunnat på sig lämpa Tegnérs ord, att umgänget med de lefvande väl kan försakas, »då man har mänsklighetens heroer på sin hylla». Så finner man ej heller under hela denna termin något uttryck af saknad efter hemmet, om han ock ett par gånger åsidosätter plikten att åhöra Linsén för att i stället skrifva bref. Att han dock fortfarande känner varmt för hemmet synes af att han den 11 november förebrår sig for »felet att här i dagboken glömma bort hvad jag bäst borde komma ihåg», så denna dag att han 2