IO STUDENT. skulle delas, hvardera i två. Härigenom hoppades man kunna lättare kväfva alla yttringar af uppstudsighet. Båda de nämnda afdelningarna undanbådo sig på det bevekligaste delningen; men konsistorium stod fast vid sitt beslut. Detta genomfördes ock kort därpå beträffande viborgska afdelningen: från denna afsöndrades den savolaks-karelska. Med österbottniska afdelningens klyfning skulle däremot anstå, så länge professor Hällström innehade inspektoratet. Beslutet förblef emellertid som ett Damoklessvärd hängande öfver »nationen» och var sålunda egnadt att hålla sinnena i ett tillstånd af fortfarande höggradig retning. Så kan man ock förstå hvilket djupt intryck det gjorde på Topelius, när magister Johan Vilhelm Snellman vid afdelningens terminsfest den 3 november höll ett långt tal »om academiens ändamål äfvensom nyttan af de studerandes delning i nationer. Om detta senare nyttj ade han de skarpa men sanna uttrycken: nationsindelningen är ingalunda inrättad i den afsikt att likasom genom fördelning i compagnier lättare kunna styra och com-mendera hela regementet; nej, helt annat är dess ändamål, o. s. v. Mot slutet af detta så väl utförda som riktigt uppfattade tal nämnde han äfven om Consistorii beslut att förvandla tvenne afdelningar i fyra, dock utan tadel.» Så kunde äfven rektor, teologie-professor Melar-tin, stiga fram och tacka för talet. Den anda, som sålunda rådde inom afdelningen, syftade dock ingalunda blott till opposition mot myndigheterna, och än mindre kunde något slags oordningar i denna anda söka stöd. Tvärtom: Snellman, som från och med 1832 intog en ledande ställning i afdelningens lif, hade nämnda år framställt ett förslag till stadgar,