FRÅN FEMTON ÅR Tllvly SEXTON. 23 lärare. Djupt måste vi beklaga, att en sådan man ej bland oss kvarblef; han innehar nu en honom värdig plats hos vårt fordom förbrödrade folk. Men måtte alltid I, gode herrar, så ofta I sen dessa anletsdrag, tänka: denne var ock österbottninge, vi, vi hafva räknat honom bland oss.» Säkert fann då äfven Topelius det vara själfklart, att man kunde på en gång hysa »kärlek till svenskar och allt svenskt» och ändå vara finne och god österbottning. I tre led före honom hade fädernesläkten haft förbindelser med Sverige, på samma gång man varit starkt fäst vid sin österbottniska fosterbygd. Och att kulturbärarne i Finland hade sina egna uppgifter att fylla, därom vittnade för honom redan »Pappas runor», om han ock sannolikt ännu ej gjort sig reda för hvad det innebar att vara finne —■ annat än för så vidt det betydde att ej vara ryssvän. Och genom denna fest knötos för honom de fosterländska intressena för ali framtid samman med universitetet och kamratlif vet. Ty »denna afton hade lagt studentlifvets högre, ljusare sida i tämmelig dager för en oerfaren» och han hade aldrig förr bivistat något »på vår närvarande och tillkommande lefnadsbana mera häntydande och upplysande samkväm». Men hyllandet af Franzén blef ock i ett annat afseende för honom af stor betydelse. Därigenom anknöts hans fosterländskhet till Åbotidens traditioner och lifssyn, för hvilken Studentvisan är ett så karakteristiskt program. Så citerar han ock under den närmaste tiden rätt ofta ett eller annat uttryck ur denna visa. Ej mindre betydelsefullt är, att den stämning, som sålunda hos honom väckts, omedelbart sammanknytes med hans poetiska intressen. Han läser nämligen nu