IO STUDENT. sig med fyra timmar, och Topelius skrifver: »Tyskan bra, geographien något hackigt, så att jag felade på åtskilliga, ehuru ej betydliga frågor, historien alldeles öfver förmodan excellent. Rein var en utmärkt hygglig och treflig examinator, icke efterlåten, men hans sätt var välvilligt och godt. Det var icke Nordström med sin hånande min eller Frosterus med sitt illpariga smil. Jag hoppas jag talar opartiskt; jag önskade oss många män sådana som Rein.» Till den offentliga examen, den 13 december, hade Topelius återvunnit sitt lugn gentemot Nordström. »Jag var kall som is, och mötte hans försmädliga ögon fast och säkert.» Men slutresultatet af hela examen blef magert: han fick blott fem röster af sju och erhöll, väl icke en riksdaler, men det minsta stipendium universitetet hade att bortge, ett Bilmarkskt, 11 rdr 5 sk. 4 rst. banco, »en tämmeligen ringa dagspenning». Att denna utgång skulle hos honom väcka djup nedslagenhet kan man lätt förstå. Han hade ju i skolan varit primus och i studentexamen fått ett för en privatist godt vitsord. Därför fruktade han nu att han denna gång ej förtjent ett bättre och höll på att alldeles förlora allt sitt själf förtroende samt hann i sitt missmod »till en ytterlighet, som jag ej vill önska min värsta ovän» — »om jag hade någon», tillägger han betecknande nog. Men hans vana vid själf reflexion kom honom åter härvid till hjälp. Lättast tröstade han sig öfver »mina små planer, som ramlat, och frukten af tre månaders arbete, som efter utseende har gått förlorad; ty min tanke är dock att arbete och kunskaper aldrig äro ämnade blott för examina;