4° STTJDKNT. Den tid som farit — fare han i frid! Och den som kommer — komme han i glädje!» När så kamraterna kommo till honom examensdagen på kvällen, »var jag vid tämmeligen godt humeur. Men intet punsch trakterade jag med, som jag hade ämnat i händelse af en lyckligare utgång», endast te består han vännerna. Under samma termin fullgjorde han äfven ett annat kunskapsprof: han uppträdde som författare och försvarare af teser vid en disputationsöfning inom afdelningen. De sju teserna äro tydligen en frukt af deltagandet i I/inséns privatkollegier. Sex af dem äro på latin och handla om detta språks betydelse. En parallelism äger rum mellan hvarje nation och dess språk (I). Därför har ock det världsbeherskande folkets språk vunnit en utbredning, som ej kommit något annat språk till del (II). Men denna latinets världställning börjar nu att vackla och kommer att alltmer få vika för inverkan af den nyare tidens ande och kultur (III), så mycket mer som hos romarne, likasom hos andra folk, vetenskap och konst blomstrat först då statsväsendet begynte förfalla (IV). leke heller kan användandet af latinet försvaras med att man sålunda kan uttrycka hvad den stora hopen ej bör få del af eller med att man genom att skrifva på latin bereder sina verk odödlighet (V). Studium af nyare språk bör sålunda ej stå tillbaka för latinstudiet, men är bristfälligt, om det ej stöder sig på kännedom af de gamla språken (VI). Den femte af dessa teser återfinnes i Topelius' anteckningar efter Linsens föreläsningar i stilistik; men i hvad mån de öfriga återgifva lärarens åsikter kan ej