96 STUDENT. Förbindelsen med Rosenkampffs var äfven i ett annat afseende af betydelse för studentens utveckling. Han blef därigenom bekant med sällskapslifvet i hufvudstadens förnämare kretsar och utvidgade därmed sin människokännedom, på samma gång han dock äfven här, såsom på så många andra håll, bestämde sin personliga ställning till hvad han såg. Såsom daglig middagsgäst fick han naturligtvis vara med också då Rosenkampffs sågo flere gäster vid sitt bord, och äfven på supé är han ej sällan bjuden. Men vid sådana tillfällen finner han sig ej, rätt väl. Förnämsta nöjet är »de idkeligen kringbjudna förfriskningar ne». Engång säges: »Medan herrskapet strax efter dinéen arrangerade sig till bostonborden, satt jag i andra rummet, läste Schiller, rökte och lät caffet smaka mig väl.» En annan gång ger han en mycket åskådlig, men rätt ironisk skildring af en supé, där »aftonen förflyter småningom under gående, stående, gapande, under det man ibland knappt vet hvart man skall göra af sin lilla person». Och när friherrinnan är på supé hos geheimerådet Falck, ger detta anledning till följande rätt »rabulistiska» uttalande: »Stora världen souperar nwcket nuförtiden; jag undrar hvem det är som får betala herrar senatorer etcetera deras soupéer. — - Löjlig fråga! [lån ur] pensionskassorna. — Och dessutom angår det intet sämre folk — hvem betalar en soupée! huru kan man vara så korkabel och inte begripa, att det måste souperas, sak samma på hvems duktyg. Man måste vara med — man måste ha god ton, man måste någon gång se folk hos sig, med ett ord man måste soupera.» Äfven gentemot Rosenkampffs kunde han ibland känna sig såsom tillhörande en annan krets: när han en