I,KFNADSBESIvUT. 355 Detta åter berodde af att äfven hon hade haft erfarenhet af de stormar kärleken kan väcka i ett ungt och känsligt hjärta. Hon hade varit starkt fäst vid Henrik Backman, och hans bild hade stått ljus och ljuf för henne. Men hösten 1839 i Helsingfors berättades för henne om Henrik saker — sannolikt icke uppdiktade — hvilka förstörde denna bild, och i sin djupa smärta däröfver gaf hon ja åt en af de många, som under hennes vistelse i södra Finland gjorde henne sina anbud. Förbindelsen upplöstes dock ganska snart, som det tyckes från friarens sida; men härom visste utanförstående lika litet någonting med säkerhet, som om förlofningen, hvilken varit hemlig. Men då i alla fall rykten om den spridt sig till Nykarleby, kunde Zachris icke göra sig några bestämda förhoppningar, särskildt då Henrik oförfäradt fortsatte att uppvakta Emilie eller åtminstone framställde sig, för både Zachris och hvem som helst annan, såsom hennes hänförde beundrare. Men »i det toma» kunde skaldesjälen ej länge dväljas. Han behöfde en härskarinna i sin känslovärld, ett föremål för den rika ström af kärlek, som fyllde hans hjärta. Som vi veta var han högeligen känslig för skönhetens makt, och redan då han reste hem till Rosenkampffs bröllop 1833, antecknade han att han på en gästgifvargård i Närpes träffade »en utmärkt vacker bondflicka». Nu hade han 1838 på Kahra gästgifvargård i Kuor-tane gjort en likadan upptäckt, och efter studenters sed gaf han sig att språka med flickan. Därmed fortsattes sedan på flere följande resor, särskildt då han tog nattkvarter på stället; och var hans finska ej så grammati-kaliskt riktig, så förstods den nog, då den understöddes af det språk som Dalin påstod talades redan af våra