494 i hamn. och helge ett glas, som är öfver ali rang, i tysthet — enhvar åt sin flicka, ändrade, berättar han, de sjungande de sista orden till »hans flicka». — Han har någon? ropade en röst. — Ja, ja, han har! svarade flera. Och därtill hvarken ville eller kunde jag neka, så att följden blef ett högt skallande hurra! för Topelii flicka. — Du skall hälsa henne från oss, sade några. — Hon skall väljas till hedersledamot i österbottniska nation, sade andra . . Allt detta var bullersamt, men tillika så hjärtligt och gladt. Alla voro upprymda, ingen för mycket. Studentlif vet har sina glada stunder. Dessa 20, som här drucko din skål, voro alla raska och präktiga gossar, hjärtliga och öppna, kärnan af österbottniska nation. Och efter de vid många tillfällen visat att de hålla af mig, så är jag öfvertygad att de menade ärligt och godt med sin skål för min flicka.» Följande dag var årsfest och där »pokulerades till kl. 3 — så att din Zache har fått hålla ut . . Nu blir mitt lif åter tvst som förut.» Emellertid var examen ännu blott ett steg på vägen, och han börjar finna väntan lång samt känna smärta öfver att ej ännu kunna bjuda sin älskade ett hem. »Hvarför skall jag, som ville gifva allt jordens goda för att bereda din glädje, hvarför skall jag kosta dig så mången tår? Älskade egen trogna Milla, gråt ej du — jag är ej så stark som du inbillar dig; det kunde hända jag började gråta med och det vore stor skam af en karl och en fästman, som har en trogen flickas kärlek att värma