ic tidningsman. Vi ha redan sett (2 : 231), att Topelius själf betecknade detta blad såsom »en oskadlig lek» och det kan äfven med fog kallas en leksakstidning. Ephemerer utkommo på obestämda tider. Hvarje nummer omfattade fyra sidor skrifpapper i sedesformat (ett åttondedels ark). Titeln upptar dessutom hälften af första sidan, så att utrymmet för texten icke är synnerligen! stort. Det utnyttjas dock så godt som möjligt genom att marginalerna äro helt smala samt skriften fin och tät. År 1835 på hösten utbyttes detta format mot ett fyra gånger större, och säkerligen bibehölls samma format åren 1836 och 1837, från hvilka dock blott sammanlagdt fem nummer finnas i behåll. Beträffande 1838 veta vi endast genom notiser i dagboken att utgifvandet då ännu fortsattes. Emellertid kunde bladet, trots detta ringa omfång, på sitt program upptaga motsvarigheter till så godt som allt hvad man vid denna tid finner i verkliga tidningar. Första nummern öppnas med en anmälan, riktad till »Respectiva publik» — enligt en »tour för Epheme-rerna» utgjordes denna publik af åtta familjer i Nykarleby. Vidare anträffas, i synnerhet i början, »ledare» af allvarligt innehåll, t. ex. »Om andevärldens förhållande till sinnevärlden». Ett ämne sådant som detta hade emellertid — såsom redaktionen redan i närmast följande nummer säger sig ha förnummit — ej behagat »bladets läsarinnor» hvarför »Red. vill söka förbättra sitt fel». Och så meddelas"*ett »Utdrag ur hr Pegasen-hjelms dagbok» för den dag då han på en picknick presenterade hufvudstadens skönheter för vännen Ce-derman (se 2 :97).