ic tidningsman. han kunde. Någon gång gjorde äfven han en påhälsning hos landsmannen i Ryssland, men kunde då ock låta förstå att det var en annan hand som förde pennan. I dessa bref sammanföres nu en god del af nyhetsmaterialet för en hel månad och får en omklädnad hvilken bäst betecknas just med hans eget uttryck »novellistisk». Sådan v är redan ramen: bref skrif våren adresserar sig oupphörligt personligen till löjtnant Leopold, hvilken snart förflyttas till Bessarabien, där han får sin station i Bender och småningom avancerar till kapten och major. Efter ungerska upproret inrycker han 1849 i Vallachiet och sedan i Siebenbürgen, får vid Szegesvar kontusion af en granat och ett sabelhugg öfver högra armen, lägger så in om afsked, är i början af december 1849 i Moskva och i slutet af månaden, nu öfverstlöjtnant, i Petersburg på väg hem. Men han får en efterträdarinna, fröken Leopoldine på Sitka, till hvilken liknande bref sedan adresseras åren 1850—-1853. Genom att dessa adressater, i synnerhet den förre, då och då för läsaren framställas individualiserade och lefvande i sina förehafvanden, blir stilen oftast en åskådlig och personlig bref stil. Och då en landsman eller landsmaninna, som vistas långt borta från fäderneslandet, kan förutsättas intressera sig för alla sidor af lifvet i hemlandet, finnas inga bestämda gränser för dessa brefs innehåll. Detta är delvis likartadt med det i notis-afdelningen och artiklarna, men då formen afviker från dessas, kunde flere förut kända fakta förbindas till en sammanfattande öfversikt med därtill fogade reflexioner, hvarigenom de fingo nyhetens behag. Likaså kunde de yrkanden och förslag redaktionen i allvarliga artiklar framställde förberedas eller efteråt stödas genom upp-