Conturteckningar.

2. <poem>"Hwila, mitt guldmoln, hwila i morgonlugnet af lifwet."</poem> Henrik hade nyss slutat föreläsningen af Julqwällen. I den lilla kretsen rådde en djup tystnad. Alla åhörarinnorna hade upphört med arbetet. Marie hade kommit af sig midt i räkningen af rutorna på mönstret, och klara perlor trillade ned utför de rödblommiga kinderna. Emma knackabe fingerspetsen mot sybågen, för att beswärja den framsmygande tåren. I Thildas öga war ingen perla synlig, men hon hade stuckit sig med nålen i wenstra pekfingret och wisste ej deraf, hon hade kullstjelpt en låda sandperlor och lät dem ligga. Henrik sjelf hade då och då stadnat i läsningen och en uppmärksam betraktare hade kanske märkt någonting owanligt äfwen i hans ögons skiftning; men han bemannade sig och läste framåt med säker röst ända till orden: "Finland stod för hans själ, det kulna, hans torftiga, gömda, heliga fädernesland;" då blef rösten swäfwande och läsningen gick sedan ojemnt och illa framåt till bokens slut. "Är det slut?" frågade ändtligen Thilda. "Ja det är slut. Hwad will du mera?" "Blef han då ej qwar i herrgå'ln, den stackars gamle Pistol?" "Han blef ej, ty han älskade friheten och kunde tåla. Det är Finskt." "Och hans son war werkligen död? Och kommer aldrig igen? Låt mig se boken, det är omöjligt att den kan sluta så illa. — Besynnerligt! Ända till sista wersen wäntade jag att ännu en släda skulle stadna på gårben och —" "Så skulle boken sluta och ej annorlunda, sade Henrik litet alfwarsammare än wanligt. Det är i lidandet den Finska storheten framträder skönast. Huru ofta stod ej det Finska folket, som nu den gamle Pistol, upprätt med ädel panna på spillrorna af sin krossade jordiska lycka, tryckte handen hårdt till sitt blödande hjerta och swigtade ej!" '"^ag meDger att Det dr flört ocb abelt art lita fä. :V<-< en julqmäli, .£>onrif, p8 cn iulqtrall mill jaV] b^f» ; < fan Du miötpcfa Det ? — rtliftar od)få att lag t 1 a ifanDe Dtft gerna roill b^fma tillrådlig intrig. 2)et ir l.h^.il C en, fom fammanbåUer ort) gifwer form St Det l, dr ju ali min rnoDa ott bopfätta åt mig en u^n tillräcflig ftpfning, om jag dn baDe ett ali Dr i g li forraD af Det roacfraftc ftDen. llat fe! 2)en fndüa †> bdmtar ßubben meb fig tiü berr^ ^ X't*f fer Det ut att bli en leDfatrt jul, tp kaptenen faua. 2)en gamle frigëbu§en roar folfet i üugan meb frta l;;fn)n'er men Det mill ej b" ftg rif tigt meb irefnaben. l'c«^rnec kaptenen ort) ollt dr bra. S3lott gamle SP:= [ cr cn fon att for ja od) enroifa^ att bli en fam meö fc— i)et falfar iag nu en fattig intrig.- Sag b^be ; författarens tfäUe låtit unge fomma riftigt tillbafa, ßi lei årmmftone fom en ftjernpr^DD loitnant. <2eban ^aDv' Ijan nog mSgat fordljfa fig i Den' roerfligen bra dlff* whtxx Stugufla oc^ bon i bonomT~^et bobe Dd ej felat några fcener från pappa SSftajorenå ftDa, men 2Iugufta ba» !>e kfegraf gubben meD bonS gamla marfd), 5J?ajorjTan be öfriga f)abe røarit met) omfafen oc^ ollt f)abe till flut bra. rife 9J?ajoren ^aDe t>3 IS tit bpgga åt be iiga ett roacfert buë ijett ndra tiü berrgåln, ben b<bcrlige fijlol babe flpttat Dir meD, ofy bet Dabe giltt fom frö* Fen Tlugufta fjelf fpnbbe i jldban. Set i)abe jag Da fållat ott fluta trefligt ocb fuUjlänbigt. 5)?en ott fiber obarm. bertigt unbanrprfa Den gamle bejteDlige mannen bané fijla jorbi)Ta ocb lemna ftonom ott Do fa enfam meb n>ar» garna i ffogen, — nej, tet fan jag aUDvig giüa, mar n?i§ Derp8!" £)cb bdnviD få g SbilDa ratt fiotr od) olpcflig ut. "Det är ff a Da, fa be #enrif meb ett leenbe, att äl)il' Da ej forföft beträba Den mag, fom~(ir få wäl upptrom» pab af friherrinnan Änßrring, §ru ^Ipg^re, 9}?ina ©ron» mall, gru ^urgrona ort) Du§intalé antra. ^roem iDet bmao ännu fan bdnfco? 2Bi möre bå fafra att fä forlof» ningar,. orollopp od) älffance par i parti, gör att nu bolla o§ till Runeberg, funDe mal 3ül)iiDo a beropa (51 g» ffpttama ocb Stanna, fom bcfra (lura fig \ en uppiöll fnut af förlofning od) brölioop, rburu iag lått funDe rrifa ott Det blott dr De banDlaiice perfonertiaå tnre utrrei* ling, fom näfian bönDelfemiå rå far fudänDa fig i en Dan cataftropbe, fom ndmnDeé. s)J?en RuMr scfe Den få rättmift beunDraDe ^abefcbca lifaiå ofullfianDigt i I^btl^S tpcfe fom någonftn Sulqmaüen5Bar icfe 9?ol)efd)Da8 Ipcfa fjerran dnnu, ort) bm^rf5r ffulle Den mörfe £snmri fa uran troft ga unDer, blott for Det att banë moCer "'föDt bonorrf fii," meb Denna libclfefuUa tranob efter en oren fä II be t ? S3eflaga Da bonom, S^bilDa, to ban gicf l) e I t ocb b rf I * let unDer; et fa Den gamle. $}iflol, fom meö bplo Hn "jernfafta åra i bj upet' floD upprätt efter Det l)årDa jlag, fom DrabbaDe banë timliga bopp." v9J?en ban t)at>e ingen att alfta mrra/* inrrnnN — ''3ngen, fägfr Du ? Jb»vemg. flr^Idnre ega n?tlle bon Då marma fi:t fruéna hierta xviD, ocb bmemö mar Den tro* fa fia banb, fom rdcfte ten gamla mapenbrotcrn n>nn|fa* pen§ jlprfebroc? ? 3>t dr illa, SübilDa, art Du 1 Dynerna af Dina nebulöfa romantpcfen ej rnärfer fcen oäntligt rifa ff att of fann menftlig fdrlef, fom lif en gloria är utbreD^ öfmer alla fore ma'l i Sulqmdllen, jemnare dn i. någon an» nan öf • S?uneberg§ ffarelfer. ,6m Du till od) inco i Den bßrmoniffa ^)anna«Diften träffar en liten bifigur (jag me. nar S5efaUningëmannen), fom i få m^tto fpn?5 litet mifj* bptt, fd f!aü Du i Sulqrødlkn ej finna en enbn, tiü brptl» fen ej färiefen ''leenbe går fem en mgel od) ffamtar iblant) od) tröflar iblanö od) foriifer i?cb lugnar."' g5räibra= oc^ barnafdrlef, fptfonfdrlef, mafaré fdrlef, foRerlonbëforlef, färief tiü broarje marelfe, fom li)fter ff 11 öga mot Dagen, återfinner Du b^r fann, menfflig, äbel ort) lugn. 3 fan-ning, jag fan ej erinra mig en Dift mera morm. fdrlefg.» full od) roälgoranbe för bjerrat dn SuJqiräUfn. £)d) tmiU fen enfell)et. i planläggningen", bmilfen trobet i Detalj» tecfningen, bmilfen jemn glanS i färgläggningen! fö® refommcr mig fom fåge jag t 9?uneberg| Difter mom en. trcng ram, en miDflrdcft tstffgt öfmer falt, fjöar, fuliar od) bpDDor. Ofm er nejben bmilor ett norbijTt, ett ^infft, jag mille näüan fä ga, ett mUancbölifft lugn. Od) ffalcen fiåf pa fullen od) fer meb fin fjälö fföna ögon od) tneb Ott f^jerraé innerliga * fdrlef utöfmer Det røiba lanDet, fom är l)an§ eget roacfta foflerlanb; od) ban terfnar fairén fmpnor . ocb bobborna meb DeraS taf af torf ocb mennilTor* na, fom ft?§Ia i frtD Derinom.; £)cb ofrøer DerüS.,bufmu& 6«eDer ^^ od) målar t foiiben.ea ftoa of eroigt gröna granar, meb Drifroor gunganbe på. fina mörfa grenar, ort) i topparna trafiar od) mafor, fo-m fjunga om ©uomië ffönbet. • ©eban Drar frrn ffpar öfmer bimmaety fanber en fufanbe mino öfmer rüägen, låter ffo^en^toppar