t64 dkt finska proorammtciv gåfvo verser, novellistiska skildringar, teckningar af olika trakter i Österbotten eller af episoder i landskapets historia; därjämte behandlades i föredrag Almqvist, Strauss och andra allmänt humanistiska ämnen, prisfrågor utsattes o. s. v. Och i dessa sträfvanden intogo de finskt-nationella syftena ett framstående rum. Af »nationens» lif på 1840-talet ge protokollen en mycket åskådlig bild, tack vare att Topelius såsom protokollist ansåg sig böra affatta dem »mera i krönikeform, än i vanlig juridisk protokollsstil, och sålunda ej alltid stricte fästa sig vid protokollets datum, utan därjämte söka tillvägabringa en historisk förbindelse mellan händelser och lifsyttringarne inom afdelningarne, de där åskådliggöra afdelningarnes så intellectuella, som disciplinära och oekonomiska ståndpunkt under hvarje tidsmoment.» Alltså ett syite alldeles likartadt med det han fullföljde i Helsingforsbrefven. Äfven hans efterträdare G. Ehrström förklarade sig fullkomligt gilla denna åsikt, »beklagande endast den ringa erfarenhet och förmåga som i sådant afseende stå honom till buds». Så börjar Topelius sin berättelse om årsfesten 1841 med följande ord: »Det var en molnig, kulen novemberkväll. Stormen susade kuslig fram öfver talltopparne i den ödsliga Sällskapsträdgården, men gladt och inbjudande glimmade ljusen från det ecclairerade Cajsaniemi emot vandraren under trädens skuggor. Man erinrade sig att det var den 9 november, man var redan van att sammanbinda Porthans namn med österbottniska afdelningarnes årsfester, och så skedde äfven i dag. — Det gamla Pohjas unga ätt församlade sig endräkteligen, så ock deras bjudna gäster.»