314 fin t and och europa. patriotismen, ha annorstädes uppnått en utveckling, med hvilken det icke kan falla någon in att jämföra våra förhållanden. Men om Finland i sin nuvarande ställning, ehuru ringare utveckladt i det nämnda, äger en skatt af trefnad, laglydnad, lugn och öfver hufvud jämn bärgning, så må det däri finna en kraftig maning att med gladt mod arbeta på sin förädling åt alla håll, på det att en framtids möjligen oblidare dagar må finna det icke blott troget sig själft, ty det har det alltid varit, utan äfven troget sin roll af ett fridsamt, men på sitt sätt inflytelserikt kulturfolk här vid den yttersta nordens gränser.» Såsom synes är hans känsla af den lycka Finland njuter förbunden med rätt starka reservationer; särskildt är att märka den mot censuren riktade satsen: »att icke berömma är stundom en plikt, där icke t adla är en nödvändighet.» Men sin ståndpunkt motiverar han ytterligare kort därpå, i det redan citerade Ögonkastet på 1847. Det börjar: »Midt under de passioner som uppröra samtiden, de mot hvarandra fientliga, på lif och död kämpande intressen, som mångenstädes skaka samhällenas grundvalar, är det i sanning en oskattbar lycka att kunna betrakta dessa strider och hvälfningar på ett afstånd nog stort för att vara oåtkomligt för partistriderna, men likväl nära nog för att tillåta en riktig uppfattning af händelserna och deras motiver. Redan Finlands geografiska läge, skildt som det är från alla andra länder än kejsaredömet genom hafvet — hafvet som så lyckligt förbinder folkens intressen, men stänger en skiljemur mellan deras passioner ■— är för en sansad och lugn betraktelse af samtiden i hög grad gynnande.