höstmörker. 363 Dessa hans goda afsikter kunde man emellertid så mycket mindre ens ana till, då samtidigt tvärtom äfven politisk skuggrädsla gjorde sig gällande. Den 24 januari 1848, alltså före revolutionen, hade för vicekansler utfärdats en instruktion, hvilken ålade honom att »egna en ständig uppmärksamhet åt den allmänna sinnesstämningen bland såväl herrar lärare som studeranderne samt vid hvarje lämpligt tillfälle erinra dem att, ehuru varande sanna finnar, de ej någonsin böra glömma det de jämväl äro Hans Kejserliga Majestäts undersåtare». Och redan i april samma år infordrar furst Menschikofi af Nordenstam rapport om »den i staden, i länet och vid universitetet rådande esprifn». Ett karakteristiskt utslag af den rådande misstänksamheten var ock den stränga uppsikt man egnade Akademiska läseföreningen. Förteckningar öfver alla till denna anskaffade skrifter infordrades af vicekansler, hvilken sedan till påögnande rekvirerade ej blott sådana verk som Guizots De la démocratie en France, utan ock — Filikromen, en samling skämtsamma sånger. Till allt detta kom nu Nordenstams egenmäktiga förfarande i ett disciplinsmål. I oktober 1850 hade några studenter — alldeles som 1834 (2 : 66) — på teatern druckit öl ur medhafda flaskor samt fört oljud; en af dem hade dessutom, starkt dryckesrörd, karesserat några glädjeflickor. Vicekansler fann sig då, såsom han skrifver till Armfelt, böra »för exempel skull slå till med järnhammaren». Deltagarne i ofoget dömde han till relegation för viss tid, men den mest skyldige för alltid — detta dock främst emedan lian var 28 år, ej sedan sin inskrifning 1842 aflagt något kunskapsprof och således var ett dåligt efterdöme för andra.