/ det dagas. 549 sak var afgjord, med sin familj flytta till Helsingfors, utan kom ensam dit två dagar före Topelius och tog, med dennes goda minne, in hos honom. Och att få annan bostad var omöjligt för honom, då han »ej ville stå under madammers tuktan». Stor rumbrist rådde, emedan flere familjer på Sveaborg fått sina bostäder förstörda och flyttat in till staden. Så berättar Topelius: »Jag tyckte det var synd om honom, gräsänkling som jag — och så sade jag: du kan ju bo till julen i vår sängkammare. Däråt var han mycket glad . . Han är nu i hel pension här med förbehåll af ett enkelt bord m. m. . . För mig är det skrypare [= trefligare], ty de toma rummen äro så nedstämmande; det är ock bättre när någon bor i dem.» Sedan söker han på bästa sätt sörja för skaldebrodern, och jungfrurna arrangera om hans installationskalas för sexton personer: »the, punsch och souper, bestående af pirog, fågel och snöberg, allt ganska bra tillställdt», det kostade Stenbäck vid pass 20 rubel silfver. »Charlotte plåstrar om hans spanska flugor — först puttrade hon smått, men det gaf sig. De äro gamla bekanta sedan hans förra studenttid. Sällan går han ut . . och god aptit har han liksom jag, men är ock nöjd som jag, så att poeterne i det fallet ha samma både »snille och smak» . . För resten är han mera gladlynt och intresserad för många saker, så att nog är han ett sällskap.» Åtskilliga omsorger medförde dock hans inackordent äfven: Topelius måste bestämma om inköp till hushållet, föra bok öfver alla små utgifter nr. m., hvarvid han ej var van. Dessutom var allting så dyrt: »Charlotte beskärmar sig öfver sockeråtgången, när det alla kvällar