Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kongl. Maj:ts nådiga förordning om allmän flottled - 3 §
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 K. F. om allmän flottled, 3 g.
månens beskaffenhet och det hårda klimatet någon högre kultur icke
är att förvänta, utan skogsbruk är att anse såsom det egentliga medlet
för den fåtaliga befolkningens ekonomiska utveckling, lärer väl ej hos
den pröfvande myndigheten kunna uppstå någon tvekan derom, att
inrättandet af en behöflig flottled länder orten till väsentligt gagn. På
andra ställen åter, der bergsbruk, åkerbruk eller andra näringar
öfvervägande idkas, är frågan om flottledens gagnelighet ej lika sjelfklar,
för den händelse flottleden kan inverka störande å dessa näringar, hvilka
utgöra det förnämsta medlet för en tät befolknings tillvaro och välmåga.
I senare fallet lärer väl ej finnas någon skälig anledning att befara, det
bemälda myndighet skulle, med åsidosättande af alla öfriga genom
flottningen förnärmade intressen, obetingadt anse flottningen väsentligen
gagnande. Utan någon särskild erinran derom i lagtexten lärer således
uppenbarligen hänsynen till de på olika orter eller i olika provinser
öfvervägande olika näringarna samt till redan befintliga kommunikationer
af sig sjelf föranleda dertill, att en annan uppfattning gör sig gällande
när fråga är om flottled i Skåne, än när frågan afser flottled i
Norrland. Säkerligen blifver det ett lika säjlsport undantag att ny flottled
beviljas t. ex. genom skånska slättbygden, som att begäran om flottleds
inrättande afslås t. ex. i de norrländska länens skogsbygd. Ändamålet
vinnes således utan anlitande af den alltid vanskliga, mången gång
förhatliga utvägen att lagstifta på olika sätt för olika delar af landet.
Under denna frågas handläggning hos beredningen hafva från
trä-varuhandteringens sida yrkanden framstälts bland annat derom, att med
afseende å natur- och kulturförhållandena inom norra delen af
Wermland samt Dalarne och Norrland virkesegare måtte medgifvas obetingad
och ovilkorlig rätt till flottning i alla der varande vattendrag, hvarest
flottled funnes eller kunde upprensas. Härvid synes man dock icke
hafva tagit tillbörlig hänsyn till den olikhet i berörda förhållanden, som
på skilda ställen inom sjelfva de i fråga varande provinserna redan egei1
rum, och ännu mindre till den framtida utveckling i jordbruk, industri
och andra näringar, hvaraf samma provinser tvifvelsutan äro mägtiga.
Ur rättslig synpunkt betraktadt står sagda anspråk i uppenbar strid
med de i vår lagstiftning i allmänhet gällande grunder i fråga om
strandegares rätt öfver vattnet och den eljest vedertagna principen att
den enskildes rätt ej bör vika för en annans enskilda intressen utan
endast för det allmännas nytta. Vore de i fråga varande landskapen
ännu i det tillstånd, hvari de befunnos innan odlingen hunnit bryta
bygd derstädes, kunde ett sådant anspråk möjligen haft skäl för sig,
men under nuvarande, mera ordnade rättsliga förhållanden synes det ej
kunna förtjena något afseende. Möjligheten att erhålla flottled på de
ställen, der sådan är behöflig och kan lända till verkligt gagn, lärer,
på sätt förut är anfördt, vara genom den föreslagna bestämmelsen fullt
betryggad. Den likaledes från flottningsintressets synpunkt framstälda
anmärkning, att lydelsen af nämnda stadgande lemnade rum för tvekan,
huruvida flottled kunde komma till stånd i det fall, att de betydligaste
skogstillgångarne vid ett vattendrag tillhörde endast en eller några få
enskilda personer, torde icke heller vara befogad. Uppenbarligen
ärbar icke fråga uteslutande om den omedelbara kontanta vinst, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
