Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som de 8 från kalkens väggar utgående ståndarne sitta.
Ingångarna till denna väl skyddade kammare bildas af 4 ytterst
smala springor mellan märket och blomkalken, genom hvilka
visserligen mycket små insekter kunna inkrypa, men ingen
vattendroppe nedsippra, icke ens då kalkens öfre bägarlika del
(eller »öfre kammare») ända till brädden är fyld af vatten. Ett
fullständigare skydd för frömjölet kan knappast erhållas.
På samma sätt, som här blomhylle och märke förenat sig
att skydda frömjölet, kunna stundom blomhyllet och själfva
ståndarne ingå bolag för samma ändamål. Hos vissa Heliotr
opium-arter finna vi t. ex., huruledes de fem ståndarne ofvanför
knapparna ega uppskjutande, trekantiga spetsar, hvilka böja sig inåt
mot kronpipens midt och där bilda liksom en femstrålig stjärna.
Blomkronans smala pip stänges således ofvanför
ståndarknapparna af dessa senares bihang, och härigenom blir frömjölets
bortförande eller skadande af regn eller blåst en omöjlighet. —
Hos vintergrönan (Vinca) är det genom samverkan af
egendomligt bygda ståndare och märken, som skydd åt frömjölet beredes.
Genom tät hårbeklädnad på dessa bägges öfversta delar få
blommorna, ofvanifrån sedda, utseendet af att pipmynningen är
tilltäpt med en liten bomuls-sudd.
Studiet af de olika anordningarna för ståndarnes skyddande
har äfven åt Kerner i Innsbruck, hvilken är den, som
under de allra sista åren börjat bearbetningen af detta område
och därvid ådagalagt lika mycken ihärdighet som genialitet,
lemnat nyckeln till en företeelse, som visserligen länge varit
känd, men om hvars betydelse för växten man hittils haft
endast dunkla och sväfvande föreställningar. Denna företeelse blef
först af Linné närmare studerad och beskrifven under namn af
vigilice plantarum eller »blommornas vakande», och består
däri, att hos många växter samma blomma upprepade gånger
öppnar och sluter sig, och detta på ungefär bestämda tider af dygnet,
så vida himlen ej är molnbetäckt och regnhotande. Så, för att
blott anföra några få exempel, öppnar sig den vanliga
tusenskönan (Bellis perennis) tidigt på ’morgonen och sluter sig sent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
