Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Näringsberedningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till stärkelsens försvinnande, är olika för olika växtarter och
bestämmes äfven af temperaturen. Plantor af indiska krassen
förlorade all sin stärkelse, när de vid en temperatur af
20°—28° C. stått 48 timmar i mörkret, ehuru klorofyllen
bibehöll sin gröna färg. Om sådana plantor åter utsättas för
ljuset, inträder ånyo stärkelsébildningen. Den tid, som
erfordras för en förnyad uppkomst af detta ämne, är beroende dels
af ljusets intensitet, dels af temperaturen. Den indiska krassen
behöfde därtill 5 dagar vid en temperatur af 19°—26° C.;
samma process inträdde hos en mossa, när den 2 timmar stått
i direkt solljus eller 6 timmar i diffust, ja, hos en liten
sötvattensalg började stärkelsen åter bildas efter 5 minuter, när
den utsattes för direkt solljus, men i diffust ljus först efter
2 timmar.
Enär kolsyrans och vattnets förvandling till kolhydrat
försiggår under frigörande af syre, så är upptagandet af kolsyra
förenadt med afgifvandet af syrgas. Mängden af under ljusets
och värmets inverkan afgifvet syre måste vara högst betydlig,
då vi besinna, hvilken ofantlig mängd kolsyra absorberas af
växterna. Så utandades från 4 lod afskurna mistelgrenar,
hvilka lagts i kolsyradt vatten och utsatts för middagssolen,
20 kubikcentimeter gas, hvaraf 61,5 proc. utgjordes af syrgas.
Återstoden var till största delen kväfve, som antagligen förut
upptagits ur den atmosferiska luften tillsamman med kolsyran,
och hvilket växten ej kunnat tillgodogöra sig.
Syreutandningen är för öfrigt beroende af ljus och värme, liksom
sönderdelningen af kolsyran och vattnet, som ju föranleder
syreafsöndringen. Hos en liten, i akvarium ofta odlad vattenväxt,
Vallisneria spiralis, skedde t. ex. ingen syreafsöndring vid
+6°, en obetydlig vid +8°, men en ganska liflig sådan vid
+ 17,5° C.
Ljusets inverkan på växtlifvet i nu anförda fall är af en
rent kemisk natur, d. v. s. ljuset frambringar i den
klorofyllhaltiga cellens innehåll vissa kemiska förändringar, som ej
inträda, om det utestänges. Det vanliga, hvita solljuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
