Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Saftledningen - Växtens föda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den ena ett tunnare, den andra ett mera koncentreradt, så
upptager den cell, hvars innehåll är mera koncentreradt, saft
från den andra cellen. Stärkelsen som sådan kan ej öfvergå
från en cell till en annan, enär detta ämne förekommer i form
af korn. Den förvandlas därför i ett sockerartadt ämne, som
är löst i cellsaften. Må vi föreställa oss trenne öfver hvarandra
liggande celler af den beskaffenhet som bastparenkymcellerna
och beteckna den öfversta. med a, den mellersta med b och
den nedersta med c. Om nu alla dessa tre celler innehöllo lika
mycket socker upplöst i cellsaften, så skulle ej något
saftutbyte mellan dem kunna ega rum. Men om endast en
del af stärkelsen i cellen a hade öfvergått i lösligt socker, så
skulle cellen b, som innehåller en mera concentrerad saft,
komma att upptaga en del af sockerlösningen i cellen a och
sålunda en del af innehållet i den öfre cellen öfvergå i den
närmast undre. Om sedermera en del af sockret i cellen b
öfverginge till stärkelse, så att saften i denna cell blefve
mindre sockerhaltig och följaktligen tunnare, så skulle cellen c
blifva i stånd till att upptaga en del af den i cellen b
befintliga sockerlösningen. Och på detta sätt kan stärkelsen
transporteras från cell till cell ned genom hela stammen till
rötterna och de underjordiska växtdelarna. Så t. ex. äro de
underjordiska, knöligt uppsvälda och såsom födoämne allmänt
bekanta stambildningarna af potatesväxten mycket rika på
stärkelse, som bildats i bladen och på nyss beskrifna sätt förts
ned i de underjordiska delarna.
—
Att svaflet liksom de öfriga, rena mineralämnena, hvilka
växterna upptaga, hemtas ur oorganiska föreningar, är
själfklart. Om kolet och de öfriga element, som bilda växtens
egentligen organiska eller förbränliga massa, äro att tillskrifva
ett organiskt eller oorganiskt ursprung, är däremot en fråga,
hvarom meningarna ännu för ett par årtionden tillbaka voro
mycket delade och med hvilken sammanhänga åtskilliga andra
frågor, som här torde förtjena en närmare undersökning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
