Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växtens föda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omkring och aldrig komma att spira på fullkomligt samma
plats, der moderståndet haft sitt fäste.
Det är till och med mycket sannolikt, att i naturen en
cirkulation i stor skala eger rum, så att en växtart, som under
en tid haft en mycket stor spridning, sedan förrådet i jorden
på födoämnen i en för densamma lämplig form börjar tryta,
utdör och efterträdes af andra arter, som kunna upptaga sin
föda ur andra föreningar. Dessutom ökas småningom de för
växterna tillgängliga mineraliska beståndsdelarna i de lösa
jordlagren genom bärgarternas förvittring. Och alla dessa
omständigheter bidraga till att någon för vegetationen farlig
minskning af den i jorden befintliga mineraliska växtfödan ej är att
befara, om icke genom människans oförståndiga åtgöranden.
De gröna växternas utomordentliga betydelse i naturens
ekonomi torde af föregående framställning lätt vara insedd. Vi hafva
sett, att oorganiska ämnen genom deras verksamhet öfverföras
i organiska föreningar, så att de atmosferiska ämnena kolsyra,
ammoniak och vatten, med tillhjälp af åtskilliga ur jorden
upphemtade mineraliska ämnen förvandlas i kolhydrat, feta oljor
och ägghvitföreningar, som alla tjena djuren till föda. Växternas
så väl inre som yttre organisation är fullkomligt afpassad för
denna uppgift, som nästan uteslutande tager deras lifsverksamhet
i anspråk. Djuren, för hvilka växterna redan undangjort det
svåraste arbetet vid näringsberedningen, kunna därför utan
synnerlig uppoffring af kraft öfverföra de af växtriket
frambragta organiska substanserna i andra föreningar, som
erfordras för bildandet af deras kroppsmassa. Af denna orsak kunna
också djuren använda större delen af sin organiska kraft på
andra och högre lifsfunktioner, på känseln och rörelsen.
Men djurriket a sin sida är äfven af genomgripande
betydelse för växtrikets tillvaro, åtminstone i dess nuvarande
omfång. Den i luften befintliga kolsyran skulle ej vara tillräcklig
för att under någon längre tid fylla vegetationens behof af
kol. Den kolsyra, som från oorganiskt material tillföres
atmosferen, liksom den af växterna själfva utandade, lemnar icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
