Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fåglar — — — — — — — — — — — — — — — — — — —
— — — men menniskorna? Huru är det då med dem i detta lyckligt
prisade luftstreck?
Likasom öfverallt, der de icke behöfva arbeta, äro de icke lyckliga,
ty de äro lättjefulla’, naturen erbjuder dem frivilligt allt, de behöfva
blott taga och njuta, men icke med ansträngning förvärfva; allt finnes
der, och derföre hafva de intet; nakna och blottade lefva de från den
ena dagen till den andra, likt skogens djur; värmen besparar dem
omsorgen om kläder och tak öfver hufvudet, men derföre äro de äfven
utan skydd gifna till pris ät regnet och stormen; de insamla under
ymnighetens tid ingenting och lida derföre hunger under torkans och
ofruktbarhetens, samt kunna knappast genom att förtära jord, hopknådad med
blad, uppehålla lifvet. De uppsöka icke beqvämare boningsplatser än
de, som slumpen anvisat dem, de odla icke fälten, de vakta icke
hjor-darne, de plundra blott trädet på frukter, liksom skogen på villebråd,
och då de mäktiga strömmarne under sin öfversvämningsperiod hota att
tillsammans med fiskar och krokodiler spola dem ut i hafvet, så flykta
de upp i träden och lefva der i flera manader under regntiden likt apor,
hvilkas grannar de äro och hvilkas anförvandter de synas vara.
Underbart! Menniskan måste dock från sin första början hafva varit
lättjefull; den första förbannelse, som uttalades öfver henne, var: du skall
arbeta *). Ar då arbetet en förbannelse? Nej, arbetet är välsignelse
och lycka! Se blott på Spaniorer, Italienare, Greker och Turkar, äro
de väl lyckliga? Eller äro de ens lyckligare än vi, eftersom man påstår
att ingen är fullt lycklig?
Nej, och i ännu högre grad är detta förhållandet med heta zonens
innevånare, som ej i någon ringa mån, utan till och med alls icke vårda
sig om att arbeta; de föra i sin lättja ett eländigt, beklagansvärdt lif,
trots det öfverflöd som omgifver dem. Mycket bättre är det då med
dem, som bo vid gränsen till de stora regnfria öknarne i Asien och
Afrika; de måste kämpa med naturen, de måste aftvinga den något,
och derföre hafva de något. Fellali’n i Egypten är lyckligare än
Boto-cuden eller Purin och Ottomaken, Fellah’n har åtminstone ett hus, om
än endast liknande det svalan bygger af lera, han har åtminstone
kläder, om också blott de ogarfvade hudarne af de får, som han slagtat;
han har också en hjord, som han vaktar, och ett stycke åkerjord, som
han besår, och af hvars afkastning han lefver. Boende vid gränsen till
den stora sandöknen af 600 mils längd, öfver hvilken luften glöder, der
den giftiga Samum upprör den heta sanden, och under en eldröd him-
*) “Du skall äta ditt bröd i din anletes svett.“ 1 Mos. 3: 19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
