Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man kan icke göra sig nog tydlig föreställning om det förskräckliga i
dessa faror; ingen menniska är i stånd att tänka sig, livad den härdade
nordpolsfararen ständigt har för ögonen. Dessa väldiga berg, som resa
sig öfver skeppet till mer än dubbla höjden af dess master, äro
måhända helt sköra, äro kanske genom solskenet till sitt inre så upplösta,
att det blott behöfves en lindrig luftskakning, för att komma dem att
hopstörta. Derföre iakttager man också den djupaste tystnad, då man
seglar dem förbi. Falla de i ett sådant ögonblick tillsammans, så är
skeppet förloradt, vore det också flera hundra fot aflägset från den
nedstörtande ismassan och icke träffadt af någon istapp. Der ett sådant
berg sammanstörtar, öppnar det under sig en afgrund, och rundt omkring
detsamma uppsprutar det genom fallet undanpressade vattnet högt som
ett hus eller ett torn. Men vattnet håller sig naturligtsvis icke qvar
på denna höjd, utan störtar från alla sidor tillbaka uti den afgruud,
ur hvilken det blifvit uppkastadt.
Skeppet, som befinner sig i denna sjudande kittel, och först
blifvit sluugadt framåt, ryckes nu tillbaka i djupet och begrafves under de
från alla sidor nedstörtande väldiga vattenbergen.
För hvarje år söndersplittras hvalfiskfångarskepp i farvattnen
omkring spetsbergen. Isberg och isöar drifva i Baffins-viken och Davis’
sund mot sydost, i hafvet mellan Grönland och Spetsbergen mot
sydvest. Ju mera de nalkas en längre breddgrad, desto mera smälta de;
i allmäuhet gå de icke sydligare, än till 60:de graden. Mot norr
tilltaga de naturligtvis både i mängd och omfång, och man anträffar dem
slutligen i sådan myckenhet, att det är omöjligt att genombryta dem —
isen utgör nu endast en fast massa. De från Europa till Amerika
seglande skeppen möta simmande isberg, hufvudsakligast i trakten
afNetv-Foundlands bank. Från Mars till Juli förekomma de talrikast, och ända
till slutet af Augusti ser man enstaka isberg flyta på vattnet.
Så fasansfullt allt detta än är, så erbjuda sig dock äfven många
sköna ögonblick åt sjöfararne, ja, det gifves företeelser, som framkalla
förvåning, ja, beundran hos till och med de råaste naturer, sådana som
blott förekomma bland sjömän.
En sådan företeelse är den s. k. isblinken. Öfver den kalla
isskorpan uppvärmer den om också blott svagt verkande solen dock de
närmaste luftlagren, hvilket är tillräckligt för att åstadkomma det
underbara fenomenet, luftspegling. Vid ett sådant tillfälle tror sjöfararen att
hans blick omfattar det oändliga fjerran, han tycker sig se isblocken
och isbergen, som begränsa horisonten, röra sig, men det är icke dessa,
utan de vidt utom hans synkrets liggande, genom jordens rund ning för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
