Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den drifver härifrån, vända tillbaka och sprida sig omkring i sunden och
kanalerna, llvarföre de om vintern leinna dessa trakter, har under lång
tid icke kunnat utrönas, ty deras element fryser icke till så långt på
djupet, att de derigenom kunna hotas till sitt lif. Saken är dock
ganska enkel. De äro däggande djur; de andas med lungor och kunna
derföre icke likt fisken, som andas med gälar, begagna sig af den luft
som finnes i vattnet, utan måste komma upp till vattenytan och
inandas ren atmosferisk luft, alldeles liksom menniskan, med den skillnad
likväl, att de längre kunna undvara densamma, icke blott en minut,
utan fem, ja väl tio minuter.
Ar nu hafvet betäckt med is, så skulle de qväfvas under detta
istäcke: de fly derföre vid vinterns annalkande från alla här på kartan
utmärkta kanaler och draga sig ned till Baffinsviken eller till trakten
af Behringssund, der de alltid hafva öppet vatten. Detta är också
skälet, hvarföre Eskimåerna, som hufvudsakligen äro hänvisade till dessa
djur för sitt lifsuppehälle, följa deras exempel och begifva sig till
trakter, i livilka hafvet förblifver öppet eller blott betäckes med ett så tunnt
istäcke, att de kunna hugga hål i detsamma, då mången gång en
under isen jagad skälhund begifver sig till ett sådant hål och der blir
fångad.
Med landtdjuren och den återvändande sommaren komma äfven
Eskimåerne och hafvets däggande djur tillbaka, bland livilka sednare de
som äro afbildade pä föregående sida, nemligen hvalrossarne, i sanning
kunna kallas farliga. De äro icke blott väldiga djur, ty de uppnå 20
fots längd och derutöfver, utan de äro äfven starka och modiga; icke
just på det sätt att de angripa en båt, som fredligt far fram; men så
snart den gör jagt på en hvalross och denne blir sårad, sätter han sig
icke blott till motvärn, utan äfven hans anförvandter strömma till hjelp
från alla sidor, så vida de varseblifva striden.
Den på föregående sida stående bilden är tagen efter naturen och
visar oss i hvilken fara besättningen befinner sig, och med hvilket mod
djuren kämpa; för att fånga eller döda dem, uppsöker man dem
derföre vanligen på land eller på isstycken, då de ligga och sofva. Här
äro de mycket oviga och kunna på sin allra högsta höjd Llifva farliga
för menniskan derigenom, att hon kan skratta sig nästan förderfvad åt
deras galna språng och löjliga rörelser.
Om vi efter denna lilla afvikelse, rörande de ställen, der
ifrågavarande djur äro att finna, återvända till djuren sjelfva, måste vi begynna
med det vigtigaste af alla, renen.
Renen skulle man kunna kalla den nordiska hjorten, ty fullvuxen
hinner den till 4 å 4i fots höjd, men det felas detta djur den lätta, smärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
