Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ska nationen dermed vore behäftad; tyvärr är den öfver allt rnissaktad,
emedan den icke hav detta jei.
Engelska vetenskapsakademien och fyra de berömdaste auktoriteter
bland sjöfarare, Parry, James Ross, Franklin och Sabine, beslöto sig
för en ny expedition, och sålunda blef denna äfven satt i verket.
Den till chef för expedition utsedde John Franklin hade redan år
1819 verkställt den förut omnämnda stora resa till lands, som förevigar
lians namn i vetenskapens annaler. Han hade då haft att kämpa med
försakelser af hvarjehanda slag; han och hans följeslagare voro nära att
duka under för hungersnöden, så att de slutligen måste lifnära sig endast
med kokade skinnstycken samt mossor och lafvar, i hvilken
förskräckliga belägenhet en engelsman, bördig från Kanada, gick ända derhän i
ursinne, att han mördade en kamrar och afskar från kroppen ett köttstycke,
för att uppäta detsamma. Mordet kunde icke fördöljas, och mördaren
blef, till ett afskräckande exempel för de andra, afrättad.
Knappt återkommen från denna resa, företog Franklin en ny till
arktiska ödemarken, och sedan han en lång tid rest längs de norra
kusterna, måste han vid den s. k. Atervändsrefven under 149° 37’
vestlig longitud öfvergifva planen att framtränga längre, emedan isen der
omöjliggjorde resans fortsättande. Han var således temligen nära
Beh-ringssundet, som ligger endast 15 grader längre i vester — och graden
är här icke 15 mil, såsom under æquatorn, utan blott 7 mil. Kapten
Beechey, som just genom detta sund reste honom till mötes, kunde icke
hinna längre än till Barrowssund, omkring 50 tyska mil från den punkt,
till hvilken Franklin ankom just samma dag (18 Aug. 1826). Denna
man erhöll uppdrag att föra öfverbefälet öfver fartygen »Erebus» och
»Terror». Kaptenen på det andra fartyget var äfven en berömd sjöman,
Crozier.
Fartygen hade med sig proviant för tre är och anträdde resan den
19 Maj 1845; den 30 Juni samma år blef en skrifvelse till amiralitetet
innesluten i en tenndosa, som hoplöddes och öfverläts åt hafsströmmens
godtycke. (Den återfanns först 1849). Den 16 Aug. 1845 befann sig
Franklin vid Grönlands nordkust ofvanom Gilbertslandet och ville öfvervintra
der eller på de arktiska öarne. Derifrån atfärdades en ny skrifvelse till
amiralitetet, och ännu den 22 Juli prejades »Erebus» i Melvilleviken af
en hvalfiskfångare, kapten Martin. Vid detta tillfälle var manskapet
träget sysselsatt med att insalta nyss dödad fågel; 12 man voro borta för
att jaga ännu flera. Franklin förklarade att han hade lifsmedel förö år
och i värsta fall kunde uppehålla sig i 7 år. Fyra dagar senare såg en
annan hvalfiskfångare, Dannet, samma fartyg ankra mera vesterut från
Melvilleviken vid ett isberg. Man letade efter ett beqvämt ställe, för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
