Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
girighet, mordlust, som äro lyten, egna för det södra Europas innevånare
från Cadix ända ned till Dardanellerna.
Dessa lefnadssätt är alldeles lika Lapparnes; de ega antingen
hjordar af renar, eller bo vid hafsstränderna och de stora floderna, eller äro
på samma gång jägare och fiskare, tillbringa vintern under jagt efter
pelsdjur, och lefva om sommaren af fiskfångst.
Deras antal angifves ytterst olika; somliga säga att i Europa och
Asien bo inalles knappt 10,000 Samojeder, andra påstå att Asien
ensamt räknar mer är 70,000,
Längre i öster, egentligen i Norra Siberien, bo Jakuterna, om hvilka
vi, noga taget, icke kunna säga något annat, än hvad vi nyss sagt om
Samojederna, utom att de äro något skickligare i handarbeten.
Men landet, som de bebo, har, såvida det ligger inom polarkretsen,
sina särskilda egendoraligheter: till dessa kunna vi med säkerhet räkna
Elfenbensöarne och Träbergen.
Dessa uttryck innebära alldeles icke något skämt, utan beteckna det
faktum, att i det nordliga Siberien gifves öar, på hvilka elfenben
träffats i oerhörda massor, och straodtrakter, på hvilka drifved uppstaplat
sig till berg. I Ishafvet, norr om den heliga udden, — Swiatoi Noss kalla
Ryssarne den, — ligger en ögrupp, som är berömd för dess oerhörda förråd
på ben efter urverldens djur. Den upptäcktes tillfälligtvis derigenom att
en köpman, Laechow, som på nämnde udde var sysselsatt med att
uppsöka dylika ben, såg en hel renhjord komma öfver isen emot sig. ,
Han’slöt häraf ganska riktigt, att der, hvarest dessa rendjur varit
måste finnas land, och följde derföre deras fotspår samt kom sålunda
till denna ögrupp, hvaraf en ö blef benämnd efter honom.
Här såg han till sin yttersta förvåning att öarne bestodo nästan
endast af elfenben; lemningarae efter urverldens djur af största slag,
elefanter och noshörningar, voro här i sådan mängd hopade på hvarandra,
att hvarhelst man lade handen, berörde man en benknota. På många
ställen såg man 20, 30, 40 och flera huggtänder efter dessa ofantliga
djur hopade så bredvid och på hvarandra, att man kunnat tro, det
men-niskor redan en gång varit der och samlat ihop tänderna, och endast
blif-vit hindrade från att bortföra dem.
Ben och tänder voro samtligen genom is och sand samt jord
hopgyttrade med hvarandra; och på öarnes öfversta yta låg äfven något
jord, bevuxen med renmossa, hvarföre renarne uppsökt desamma.
Köpmannen vände tillbaka till Moskwa (det var år 1770) och lät.
af regeringen gifva sig ett uteslutande privilegium, som berättigade
honom att ensamt gräfva elfenben på nämnde öar, hvarigenom han snart
blef millionär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
