- Project Runeberg -  Pittoresk beskrifning öfver jordens kända länder och folkslag /
170

(1862) [MARC] Author: Carl Gottfried Wilhelm Vollmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

udde; då är visserligen högsta temperaturen i skuggan endast 11 grader
öfver noll, men i solen kan man gerna gå naken. De få resande, som
hafva tågat igenom Taimurlandet, plägade i underkläder och barfota jaga
vildt. Jordytans temperatur öfversteg 30 grader. Men i början af Juli
och i medio af September är medeltemperaturen redan 20 grader
under noll.

Atmosferens fuktighet är dervid så stor, att solen vanligen är åtföljd
af en eller annan utaf de bekanta fenomenen, ringar eller vädersolar,
men sjelf deremot icke visar något sken, emedan hon alltjemt är dold
bakom en dimmslöja, alltså ser ut ungefärligen som en sol på teatern,
d. v. s. ett i dekox’ationen utskuret, rundt, med oljadt papper
öfverkli-stradt hål, bakom hvilket brinner ett ljus.

På de obetydliga höjderna, isynnerhet på den sidan, som är vänd
från nordstonnarne, ser man till och med ännu under 74:de gradens
bredd gräs, ehuru knappt 3 eller 4 tum långt; på slätterna visar sig blott
mossa; något busk- eller trädslag finnes icke.

Den långa vintern gör att de flesta sjöarue frysa bort d. v. s. ända
ner till bottnen; ty de äro vanligen så grunda att de icke uppnå 8 fots
djup. Ar deremot en sjö mer än 8 fot djup, så fryser han icke bort.
Detta tsynes alltså vara yttersta gränsen, hvartill isen leder
temperaturen, och gör, att innevånarne i sådana trakter äfven under den hårdaste
vinter icke lida brist på vatten; tyde hugga genom isen och behöfva
sedan, för att alltid hafva friskt vatten, icke göra något annat än
borttaga det hvarje natt sig bildande sex tura tjocka istäcket. Floderna
frysa aldrig riktigt intill bädden, äfven om de på långt när icke hafva
nyssnämnda djup, ty deras vatten, som alltjemt kommer från k ällanmed
en högre temperatur, förhindrar vid en viss tjocklek hos isen dess
vidare tillfrysande.

När den förskräckligt långa vintern nått sitt slut, varar det icke
länge, förrän värmen från den högre stigande solen verkar märkbart på
vegetationen. Allraförst ser .man någon växtlighet visa sig vid
isräf-vens kulor, från hvilka beständigt uppstiger en riklig ammoniaksånga,
detta djurs ganska elaka utdunstning; sannolikt är äfven marken gödd
med såväl detta djurs exkreinenter som lemningar efter dess måltider.

Men är solen åter sedan några veckor stadd i sjunkande, har hon
således under 5 å 6 veckors tid, då hon står som högst, från början af
Juni till medio af Juli verkat på jorden, så är denna också numera
så uppvärmd, att de inhemska växterna uppspira med en till det
underbara gränsande hastighet.

Middendorf, som år 1843 och 1844 besökte dessa ofruktbara
trakter, säger skämtande: Man kan se gräset växa, och riktningen åt norr

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:06:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vcgwpitto/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free